tisdag 28 februari 2012

Krig och katastrof!!!

I morse fick jag ett minst sagt abrupt uppvaknande! kl 6 är det en katt som skriker för sitt liv och det full kareta på över våningen. Jag är halvvägs upp för trappan innan jag ens vaknat! Synen som mötte mig var hår tussar i HELA hallen. Alltså inte lite grann utan mer så jag hann undra om nån av katterna hade nån päls kvar på kroppen alls!
Chanel hade tillslut tagit sig över grinden och nu var det fullt slagsmål! De slogs verkligen på liv o död, Chanel och Willy!
Jag lyckas iallafall få tag på honom och skälla på honom rejält och sen ner med honom igen. Försökte locka fram Willy för att se att han inte var skadad, men det var ingen fara där.
Min utskällning tog tydligen skruv dock. För Chanel gömde sig under vår säng och vägrade komma fram. Först en timme senare efter att jag lockat med mat kom han fram. Han fick bara ett litet rivsår på ena örat han med som tur var.
Men nu är ju frågan hur tusan vi går vidare härifrån. Jag vågar inte lämna dem hemma själva om risken finns att de ryker ihop på det sättet! Chanel fick vara instängd i sovrummet under dagen idag.

Som tur är verkar inte Willy ha fått några jätte stora psykiska men av det hela som han skulle ha fått om detta hände för ett halv år sen. Utan det tog bara nån timme tills han var framme och gick runt på övervåningen som vanligt. Jag har dock inte hunnit se om han törs gå i närheten av grinden eller inte.

Ja, jag antar att det är upp med den provisoriska grinden av kompostgaller igen. Den blir mycket högre och dessutom så kan inte Chanel se de andra katterna om vi sätter upp den på nerevåningen. Så får vi ha så när vi inte är hemma eller när vi sover.

Jaja, om 3 månader ca får Chanel flytta till sin matte igen. Det är bara att hoppas att det fungerar tills dess. Jag antar att det här är för att han började få vara uppe ibland. Då insåg han att det fanns en annan värld, och ville vara där och bråka med de andra katterna till vilket pris som helst!

Walle är så söt när det blir bråk. Han blir polis direkt. Hela morgonen vanka han runt framför grinden, som om han ville vakta så inte Chanel skulle komma upp igen.

Det som var lite mer oroväckande var att ingen av Willy eller Walle verkar ha ätit knappt nåt på hela dan! Hoppas verkligen det är tillfälligt!

onsdag 22 februari 2012

Ny infallsvinkel

Jaha så fick vi lite nya saker att testa med Willy.
Pratade med veterinären i förrgår och hon tyckte att vid det här laget borde han ha blivit bättre, så hon misstänker att det är något mer förutom Pankretiten som strular för lilla Willy.

Det finns några olika saker det kan vara. Första gången han var inne så såg de att ena njuren var lite förstorad, men när de gjorde om ultraljudet när han var inne andra gången så hade det gott tillbaka. Men tydligen så hade urinprovet visat lite avvikande värden. Så en teori är att det är njuren som spökar.

En annan teori är att han har någon form av tarminfektion. Det enklaste är att testa att byta foder igen till ett Hyperallergifoder i 2 månader. Eller så kan man ta en tarmbiopsi.

Så nu ska vi testa allergifodret först och främst. Och blir han inte sämre så avvaktar vi 2 månader och ser om det blir nån förbättring.
Så nu gäller det att göra en mjuk övergång igen. Byta lite i taget. Men hur tusan gör man det på en katt som knappt äter ändå?
I går åt han de bitar jag la fram av Royal Canins Hypoallergy. I morse hade han dock krypit in under fotöljen och gömt sig. Och min tanke var givetvis att han fått ont i magen igen! Jag la några bitar av det nya fodret utanför och då kröp han ut och åt upp dem. Sen har han inte legat där nåt mer vad vi har sett idag. På kvällen nu ville han dock inte äta av det fodret igen.
Men veterinären sa att vi kunde ge aptitstimulerande ett tag igen medans vi gör övergången. Så nu har jag petat i honom 1/8 tablett. Och då åt han både den nya maten och den gamla.

Alternativet till den här är Specifics allergi foder, men den har vi ju provat förut och den vill han ju inte ha. Kommer inte ihåg om vi provat den med aptitstimulerande dock. Blir det inget bra med RC får vi kanske testa Specific och aptitstimulerande tillsammans.

Mellan Willy och Chanel är dock läget oförändrat. Vi tar upp Chanel en timme varje kväll för att han ska få sällskap men Willy gillar det inte. Han håller sig på betryggat avstånd och ser till att ha full koll på varje litet steg Chanel tar. Men så fort Chanel går ner igen beter sig Willy precis som vanligt. Och så länge det är så fortsätter vi nog att ta upp Chanel. Dels för att han som sagt ska få lite mer sällskap.

torsdag 16 februari 2012

Chanel + Willy = sant?

Nä inte än, och det har fortfarande en bra bit kvar!

Tog upp Chanel i går i sele i drygt en timme. Och han skötte sig hyfsat ända tills Willy fick för sig att röra sig. Då ville Chanel rusa fram till honom. Resultatet blev att Willy gömde sig bakom soffan. Och sen kom han inte fram förens en halv timme efter att Chanel gått ner.
Först tänkte att jag: Nej, det är inte värt det att skrämma Willy så. Men sen tänkte jag att han kommer ju aldrig vänja sig annars.

Så idag tog jag upp Chanel i selen igen. Willy satt still hela tiden så han hade koll på exakt vart Chanel var och vad han gjorde. Men Chanel skötte sig bättre idag. Han var lugn och fin och gjorde bara ett utfall mot Willy. Men Willy satt kvar. Och så fort Chanel gått ner hoppade han upp mitt knä.
Det gäller bara att ha Chanel i sele och hålla i kopplet, så även om han gör ett utfall mot Willy så kommer han inte ända fram. På så sätt kanske inte Willy blir rädd utan slappnar av mer och mer. Och kommer med tiden bli mindre och mindre intressant att jaga. Det är min teori iallafall.


Willy tog sin tillflykt till klöspelaren. Här är jag nog säker!

torsdag 9 februari 2012

Upp och ner

Jag var borta hela helgen så jag vet inte hur det var med ätandet för Willy då. Men måndag-onsdag var han tillbaka i samma gamla mönster dvs att äta jätte lite. Men i onsdags kväll satte han i gång och äta igen, och torsdag morgon kom han springandes till matskålen när jag hällde upp mat. Detta ständiga vacklandet, upp ena dagen och ner nästa. Suck.

Chanel och Willy har iallafall slutat att skrika och slåss genom gallret nu. Om jag får tid och lust kanske jag tar upp Chanel i koppel i helgen en stund.