tisdag 27 september 2011

Dag 38 - De äter!!!

Det är knappt att jag vågar säga det högt, men de äter!
Willy åt ungefär lika lite torrfoder i morse som han gjort de senaste veckorna. Men han åt nästan en halv påse mjukmat!
Och nu på kvällen har ätit mer mjukmat och massor av torrfoder (i hans mått mätt) och dessutom ur matskålen, utan att jag trugat alls!

Och ännu bättre Walle verkar ha accepterat den nya maten äntligen. För han har ätit av torrfodret precis så mycket han ska, och förmodligen lite till, under kvällen!

Vågar jag hoppas på att det vänt nu?

Glömde ju att berätta om Willy o Walles nya kompis de träffade i går. De var ute i sina selar på baksidan när vi hör hur Willy börjar yla, så där som han gör när han vill markera revir mot andra katter. Så jag sprang ju givetvis ut. Då ser jag en vit burrig katt som sitter och tiitar på dem. Han sitter precis så långt bort att Willy och Walle inte kommer åt honom för kopplens skull.
Jisses, så nu kan vi inte ha dem ute själva längre. Det finns tydligen 2 "fria" katter som stryker här på baksidan. Och tänk om det blir slagsmål, då ligger ju våra i underläge direkt eftersom de sitter fast.

Jaja nu är det ju ändå höst, och de vill inte gå ut när det blir kallt ute iallafall.

Fick veta idag att Chanel har det så bra där han bor nu att blir kvar lite längre. Det är ju skönt att höra att han är på ett ställe där det äntligen fungerar och där han trivs, och där alla familjemedlemmar trivs med honom. Det krävs tydligen en hund för att kunna hantera honom ;-)

måndag 26 september 2011

Dag 37 - vågar man hoppas...

Maken fick äntligen tag på RC Gastro intestinal, moderate calorie som blötmat i dag. Och den var god minsann!
Willy åt en halv påse uppdelat på 2 portioner under kvällen. Och Walle smaska i sig resten. Synd att torrfodret inte verkar lika aptitligt.
Ska åka och byta en påse mat hos veterinären i morgon, då ska jag fråga om det finns ytterligare sorter vi kan prova. För Hills i/d är tydligen oätligt och RC ätligt, men inte mycket mer. Inte ens matvraket Walle äter några större mängder av det.
Men finns inget annat får vi hoppas att de vänjer sig vid det så småningom. Så länge får man dryga ut med mjukmat.

Hårdprovet kommer i morgon bitti, för det är på morgnarna som Willy äter som sämst. Äter han mjukmaten då med, kommer jag känna mig ganska lättad! Fast han åt faktiskt lite torrfoder i morse. Bara han får äta när han vill och inte när jag trugar tydligen.

söndag 25 september 2011

Dag 36 - Inte ens lite bättre...

Vet inte om jag orkar med det här så mycket längre. Han äter ju för fan ingenting!
Och nu har andra katten fått sämre aptit han med. Ahhh jag blir galen!

lördag 24 september 2011

Dag 35 - Bättre på kvällen

Det är helt klart lättare när man är ledig. I dag har vi kört på metoden "lite men ofta". Dvs Willy har fått mat flera gånger i dag och ätit lite lite i taget. Totalt sett har han kanske fått i sig en halv dags ranson.
Men på kvällen gick det bättre, då åt han lite mer. Verkar som att han generellt har lättare för att äta på kvällarna.

Fick tipset att lägga torrfodret i blöt och sedan mosa det och värma lite lätt i micron. Då skulle det bli godare. Men nehej du, då var det helt oätligt och oaptitligt tydligen. Det är lite jobbigt det vanliga knep inte fungerar....
Jag tror jag ska be veterinären ta hem blötmat i samma moderate calorie. Hon kunde göra det sa hon, men frågan är hur länge det tar att få hem det.

Jaja huvudsaken är att han äter nåt iallafall.

Walle verkar dock inte vara speciellt förtjust i den här nya maten alls. Vilket gör det hela lite komplicerat. För det gäller att han inte får mer av den gamla maten än vad han äter upp. Så inte Willy går och hittar den i hans skål och äter av den.

Vi fortsätter att kämpa på i morgon igen.

fredag 23 september 2011

Dag 34 - Känslobergodalbana

Under kvällen i går åt Willy väldigt bra. Han fick i sig både mjukmat och torrfoder ungefär så mycket som han normalt ska äta. Och hade nog gärna ätit mer om han fått.
I går när jag gick och la mig tänkte jag "Hmm det där gick ju enkelt, bara att få till rätt mat så äter han visst!"
Så skulle jag inte ha tänkt, för i morse ville han inte äta igen....
Jag har 2 teorier. Antingen åt han för mycket i går så han fick ont i magen igen. Eller så var det nåt av fodren han inte tålde så han fick ont i magen igen.
Han fick Hills i/d som torr foder och Royal Caning Intestinal som mjukmat. I morse läste jag dock på Royal Canins hemsida att det kanske inte var ett så bra foder för honom. Det står nämligen så här:
Kontraindikationer
  • Hepatisk encefalopati (leversvikt).
  • Lymfangiektasi (sjukdom i tarmens lymfsystem).
  • Pankreatit/tidigare pankreatit (inflammation i bukspottkörteln)
Det tog ett tag innan jag kom underfund med vad en kontraindikation är. Så här står det på Wikipedia:
Kontraindikation är i medicin ett tillstånd eller en faktor, som ökar risken med att använda ett särskilt läkemedel, utföra en medicinsk behandling eller engagemang i en särskild aktivitet.

Det måste ju ändå betyda att man INTE ska ge det till katter med Pankreatit? Istället ska man ge det som heter Intestinal Moderate Calorie. Man kan ju tycka att det är konstigt att de rekommenderade det första på sjukhuset. Ringde och pratade med vår lokala veterinär och de höll nog med om att vi ska ha moderate calorie istället. Så jag åkte dit och fick en provpåse på det istället.

Nu har jag gett lite av det till Willy och han verkade tycka att det var gott det också. För han åt upp det jag la fram. Men nu ska han bara få lite i taget och sen kan vi öka mängden efterhand.
Man vet ju själv om man inte ätit ordentligt, då minskar ju magsäcken och om man sen äter som vanligt så blir man proppmätt och illamående.
Och kanske han började associera smaken av det andra fodret med magont?

För vi kan ju inte ge honom en ny sorts mat varje dag, så många sorter finns det inte att välja på ;-)

Nu är det helg, och då brukar han trivas lite bättre, när vi är hemma och kan kelas lite extra mycket och kanske han kan vara ute en stund för det skulle bli fint väder.

torsdag 22 september 2011

Dag 33 - Diagnos!

Äntligen fick vi en diagnos på Willy! Fick de sista provsvaren från veterinären idag och de visade på förhöjda värden i bukspottkörteln. Så diagnosen blev Pancreatit. Dvs inflammation i bukspottkörteln. Denna sjukdom är en kronisk sjukdom som orsakar magknip av vanlig mat, eller framför allt fettet i maten om jag förstod saken rätt. Man får svårt att bryta ner maten. Varför de får detta vet man inte riktigt och tyvärr finns ingen medicin som gör att de blir friska heller. Det ända man kan göra är att ge dem specialfoder som är väldigt lättsmält och fettsnålt. Och detta gäller livet ut. Har man tur kan de hålla sig friska på det.

Veterinären trodde inte att det berodde på att Chanel har bott här som det blossade upp. Och högst troligt är att det var därför han var dålig i vintras också.
Men Chanel får ändå stanna borta en vecka så vi ser att Willy kommer igång att äta och så innan ytterligare ett stressmoment tillkommer.

Vi fick med oss 2 olika foder hem som vi ska prova vilket han gillar bäst. Dels köpte vi en påse av Royal Canins Gastro Intestinal, och mjukmat i samma märke. Sen fick vi med oss provpåsar på Hills I/D. Vi provade mjukmaten först och den åt han en del av. Och därefter fick han några bitar av Hills torrfoder och det åt han lite av också. Får se om han äter lite mer i kväll.
Frågan just nu är, om han äter av provpåsarna, ska jag då åka tillbaka och byta till Hills eller ska jag chansa på att han vill ha Royal Canin också och öppna denna svindyra påse....
Iallafall ska han ha mat lite åt gången och ofta, men det har vi redan sedan innan då de brukar få mat ca 4 gånger om dan. Just nu verkar han inte ha ont i magen av det han ätit iallafall.

Jaja hoppas nu bara att han kommer i gång och äter som han ska!

onsdag 21 september 2011

Dag 32 - Tvångsmatning

I morse tänkte han inte alls!
Som tur var hade jag en burk med moussemat hemma. Den är relativt enkel att tvångsmata med.
Jag lindar in Willy i en handduk. Sen tar jag en liten sked och med ena armen håller jag fast honom, samtidigt som jag öppnar hans mun med den handen, sen sticker man in skeden och skrapar av innehållet mot ena kinden liksom. Då får han det så pass långt bak i munnen att han måste svälja det.
Funkar ganska bra. på bara några minuter kan man få i honom en halv burk mat.
Hann få i honom en halv burk i morse, en halv burk efter jobbet och tänkte ge en halv burk i kväll.
Men så mycket mat har han inte fått i sig på ett tag, så nu fick han matkoma eller nåt. Eller så blev han illamående av att magen fick nåt att jobba med, för han kröp in i sin bur och la sig. Och där brukar han oftast bara lägga sig om han inte mår riktigt bra.

I morgon bitti har jag telefontid med veterinären igen, får se vad hon tycker att nästa steg ska vara....

tisdag 20 september 2011

Dag 31 - Ingen förbättring

Kokade till och med torsk åt Willy idag för det var nån som sa att det ÄLSKAR katterna. Börjar tro att Willy inte är nån katt. Torsken smakade han inte ens på. Luktade lite men inte mer. Så idag har han ätit:
*ca 10 bitar torrfoder till frukost
*1/4 förpackning mjukmat + ca 10 bitar torrfoder till middag.
*Slickade lite på tonfisken till kvällsmat + 7 kattmynta godisar
Ville inte ha parmaskinka idag.

Herregud han kommer ju snart att magra bort, han vägde ju bara 3,9 kg innan. Men men får väl hålla mig till tåls till torsdag morgon när veterinären ska ringa.

måndag 19 september 2011

Dag 30 - matdagbok

Jaha, så blev den här bloggen till en matdagbok istället...
Vore ju synd att säga att Willy äter med någon vidare aptit nämligen. Visst äter han men det är inte alls som förut. Ringde veterinären i morse och där sa de att så länge han äter nåt överhuvudtaget så ska vi avvakta provsvaren på torsdag.
Men det är ju inte mer än att vi kan räkna bitarna han äter. I morse tex ville han inte äta ur skålen. Men la jag torrfodret på en tallrik istället så åt han typ 10 bitar. Då tänkte jag att det kanske är skålen som börjar bli äcklig. Vi har haft plastskålar till maten och plasten kanske drar åt sig lukt med tiden. Så det bar av till djuraffären för att införskaffa skålar i keramik istället.
Ur den skålen har kanske lyckats få i sig 30 - 40 torrfoderbitar under hela kvällen. I typ 4 olika omgångar. Där emellan lyckades jag få honom att äta kattmynta godisar. Det är alltid en hit! Hela 8 bitar åt han. Sen har han slickat i sig såsen från en halv burk mjukmat och ätit en liten bit parmaskinka. Så nu ser jag ju att han faktiskt har fått i sig ganska mycket under kvällen.

Framför allt så dricker han ordentligt igen! Jag har sett honom dricka flera gånger och det gjorde han inte riktigt heller förut.

Jaja vi får väl fortsätta så här och truga i honom lite av varje så får vi se om vi får nån fart på ätandet tills på torsdag.

söndag 18 september 2011

Dag 29 - Här händer det grejer.

Oj oj, här händer det grejer. Så pass mycket att jag faktiskt inte haft varken tid eller ork att skriva om det.

Den aptit stimulerande tabletten har tyvärr ingen vidare effekt. För redan på torsdag morgon matvägrade han igen! Eftersom vi skulle vara bortresta hela helgen kände jag att det här fungerar inte. Jag kan inte lämna honom i det här skicket! Så jag ringde veterinären och de ansåg att jag borde åka in med honom. En katt klarar bara 1 dygn utan mat sen riskerar det att få något som kallas för fettlever. Och det kan vara direkt dödligt för dem!
Så jag åkte och satte mig på akuten med Willy. Dessvärre var jag inte ensam där utan vi fick sitta och vänta i 3 timmar! Fast för Willys del var det nog bara bra. För då hann han lugna ner sig, känna av lukterna lite. Sist han var sjuk var han helt rabiat mot veterinären. Vi fick inte ens ut honom ur buren. Han bara hög och revs. Tillslut fick de ge honom lugnande för att ens kunna undersöka honom. Men den här gången var han så duktig så. Veterinären fick göra alla undersökningar hon ville. Han bara högg till en gång men då hade redan fått på sig tratt och kom inte åt.
Veterinären kände direkt att han var helt tom i magen, hade ingen mat där alls. Och sen var han uttorkad, så han fick stanna över natten med dropp. Under tiden tog de blodprov, urinprov, röntgen och ultraljud. Men inga prover visade någonting. De har skickat iväg ett sköldskörtelprov också. Men det får vi svar på först på torsdag. De fick honom iallafall att äta på fredag morgon.

På fredag mitt på dan fick han komma hem. Dessvärre han jag bara vara hemma med honom i 1 timme innan vi skulle åka iväg. Men svärmor var hem till oss flera gånger under helgen och tittade till dem och gav dem mjukmat så hon såg att de åt någonting iallafall. Hon kunde inte se något konstigt alls under helgen.

Vi kom hem vid ca 17 idag (söndag). Och visst det var ganska mycket torrfoder kvar. Vi hade satt automaterna så att de snurrade fram mat vid 4 olika tillfällen under helgen. Och det var en hel del torrfoder kvar i alla facken. Men de hade ju fått mjukmat varje dag. Dessutom fick de en helt ny mat som Willy själv hade valt. När han var hos veterinären hade de dukat upp en lite buffé med flera olika sorter och då hade valt den här. Men nu när vi kom hem så gav dem deras vanliga mat och då åt de upp allt på en gång. Så de ser ju lite lovande ut just nu.

Chanel har varit hos sin matte hela helgen, och nu ska han bo 1 vecka hos en kompis till hans matte. Bara för att Willy ska få lite lugn och ro. Fortsätter han att äta kommer Chanel komma tillbaka nästa helg. Så får vi se om Willy fortsätter att äta trots att Chanel är här. Gör han inte det, ja då måste vi komma på en annan lösning. Men veterinären tyckte ändå inte att det borde bero på Chanel. För då borde han ha slutat äta mycket tidigare. Jag vet inte vad jag ska tro. Willy har ju aldrig varit som andra katter direkt.

Men vad underbart det är att komma hem efter att man varit borta ett tag. Man blir verkligen ovillkorligt älskad. Framför allt Willy ville kelas och kelas och tillslut snurrade han ihop sig och somnade tätt tätt intill mig i soffan. Han var jätte glad att vi var hemma igen.
Nu hoppas vi bara att allt håller i sig och löser sig tillslut.

onsdag 14 september 2011

Dag 25 - aptitstimulerande!

Jaha. Vi blev tvugna att leta fram den sista tabletten med aptitstimulerande till Willy idag. Vi hade en kvar från när han var sjuk och inte ville äta i vintras.
Men jisses, det var inte lätt att få den i honom. Det blir bara svårare och svårare att ge honom mediciner tyvärr. Han tyckte det var så äckligt så började dregla nåt alldeles fruktansvärt i typ 5 minuter efteråt. Men fick veta att det är normalt när de får nåt i munnen som är riktigt äckligt. Men nu äter han igen. För tillfället iallafall, få se hur länge det håller i sig.

Vi körde ju en avmaskningskur i går, och egentligen ska man göra det 3 dar i rad. Men jag ids inte bråka nåt mer med honom just nu. Blir det inte bättre får vi göra ett nytt försök nästa vecka.
Men jag trodde i min enfald att eftersom det gick bra med Chanel och Walle att blanda det i maten i går så skulle det göra det idag också. Men icke! Walle verkade dock inte bry sig så mycket. Han åt inte upp allt, men det var nog för att han inte orkade helt enkelt. Chanel ville inte alls äta det idag! Men jag låter det stå framme i natt, då kanske kanske han har petat i sig det under natten. Man vet ju aldrig...

På fredag kommer Chanels matte och hämtar honom. Han ska få bo någon annanstans i en vecka till att börja med. Då ser vi ju ganska snart om Willy fortsätter att äta även utan utan tablett och om Walle får tillbaka aptiten. Då vet vi om det hela beror på stressen över att Chanel finns här. Annars är det bara att åka till veterinären och utreda sjukdom igen. :-(

tisdag 13 september 2011

Dag 24 - mitt tålamod börjar ta slut!

Ahhh jag blir galen! Nu ville ingen katt äta sin egen mat. Men när jag switchade mat så Walle fick Chanels och tvärtom ja då går det tydligen bra att äta! Mjukmat är ju också gott förstås. Det är bara Willy som fortsätter att trilskas. Sin egen mat äter han inte överhuvudtaget! Chanels mat äter han lite av, mjukmaten slickar han av såsen från.
Tänkte jag skulle köra en avmaskningskur på dem för att utesluta att det kan vara nåt sånt som spökar. Men den som verkligen behöver den, dvs Willy är totalt omöjlig att få i medlet. Att blanda det i mat är uteslutet. Att spruta det i munnen resulterade i att det mesta hamnade på stolen, på mig och på golvet. Lite gissar att han fick i sig 1/3 av kuren. Sen spran han och gömde sig och vägrade komma fram och var skit sur. Skulle verkligen behöva klippa hans klor också. Men det är totalt kört idag.

Får väl be maken om hjälp i morgon. En som håller i och en som sprutar in i munnen helt enkelt. Det känns bara så elakt att stressa honom mer än han redan är... men det är ju för hans skull!!!!

Ha! Han är inte långsint iallafall! Kom precis fram nu när jag satt och skrev. Så jag lyckades få tag på honom och klippa klorna och sen lyckades jag kanske trycka i honom 1/3 av medlet till. Men nu ger jag mig för idag! Han hatar det verkligen, man verkligen ser på honom hur spyfärdig han blir av det! Han tom vägrar att tvätta bort det han fått i pälsen... tusse liten!

måndag 12 september 2011

Dag 23 - skiftbyte eller nåt...

Nä, Willy var inte sugen på att äta idag heller. Nu kände jag att det här är verkligen inte hans vanliga obstenata humör. Utan antingen är han sjuk eller så protesterar han över situationen.
Han kändes lite stressad och verkade ha svårt att slappna av. Så vi bestämde att vi skulle byta plats på dem för att testa om han skulle trivas bättre på nedre plan.
Först blev han skitskraj när jag satte honom i trappen. Han trodde ju Chanel var kvar här nere. Sen såg han Chanel på andra sidan grinden på övreplan och då visste han inte vart han skulle ta vägen utan satt bara och morra. Medans Chanel sprang fram o tillbaka utanför grinden. Det slutade med att jag fick putta ner Willy så han tillslut sprang ner. Då sprang han raka vägen och gömde sig under badkaret. Och låg där och morrade.
Men som tur var tog det bara kanske 10 minuter innan han kom fram. Så ställde jag ner hans mat och han började äta direkt.
Nu har han slappnat av helt här nere igen. Och han har ju inte vräkt i sig mat direkt, men jag tror faktiskt han har lyckats peta i sig hela kvällsportionen tillslut. Skönt om det är så lätt!

Sen hittade han en leksak som Chanel fick men knappt brydde sig om, och den var tydligen kul att leka med.

Walle har stannat där uppe, och den här gången har inte han och Chanel bråkat lika mycket. Men jag tror ändå inte jag vågar låta dem vara ihop när vi sover eller är på jobbet än. Han får nog komma ner när vi ska sova.
Men det vore ju bra om Walle och Chanel kunde börja komma överens, för Walle vill helst vara där uppe och Chanel vill helst inte vara ensamen.

Bus Willy med tydligen en jätte rolig leksak.

söndag 11 september 2011

Dag 22 - grinden på plats.

Så var barngrinden på plats. När jag väl fick hem den så var det inte så svårt att montera den ändå. Den passade ganska bra. Man fick sätta för gliporna som blev på sidan bara med hönsnät.
Inte speciellt snyggt med hönsnät och kompostgaller runt hela staketet på övervåningen, men det är funktionellt. Och vi får sällan besök så, ärligt talat, jag skiter i hur det ser ut. Bara det funkar, och det verkar det ju göra iallafall.

Däremot är jag lite fundersam över Willy. Han har knappt ätit i går och idag. Ibland kan få nåt sånt ryck typ en dag. Men det brukar antingen betyda att det är sista maten i burken och den är av nån anledning inte ätbar. Eller så brukar det bara hålla i sig typ 1 dag.
Men han fick lite blötmat och den åt han iallafall. En teori kan vara att det varit lite andra mattider ett par dar, eftersom det varit helg har vi sovit längre på morgnarna och varit ute på dagarna så det blivit senare mat på kvällen. Vi får väl se om han rättar till sig i morgon igen. Bara han inte håller på och blir sjuk igen! Han har ju inte ens ätit upp sig sen sist.

 Grinden med galler och allt!

Chanel i trappen innanför grinden

tisdag 6 september 2011

Dag 17 - Det ska inte va enkelt!

Jaha, så skulle jag då köpa en barngrind. Hittade några fina modeller på nätet som man inte behövde skruva upp utan man typ spände upp dem. MEN ni ska ju inte tro att vår trapp är en normal konstruktion där standard grindar passar. Nej, räcket sticker ut så pass mycket att antingen skulle grinden behöva vara under 71 cm hög eller över 78 cm hög. Standard är 75 på nästan alla grindar.
Så nu har jag blivit tvungen att sätta mig in i en helt ny värld av barngrindar, känns som om jag kan det mesta inom ämnet för tillfället. Men hittade ingen som verkar vara helt optimal.
Beställde ändå en tillslut. Tänker att på nåt jäkla sätt ska jag väl få upp den. Det återstår att se. Hoppas den kommer innan helgen...

Vi har iallafall äntligen hittat en typ av leksak som Chanel kanske kan leka lite med själv. Det ska tydligen pipa om sakerna. Han fick en mus av svärmor som piper när man rör den och den lekte han med i flera timmar i går kväll. Tyvärr tyckte han att musen skulle bada. Det blev inte så bra för det är ju lite elektronik inuti dem och vattnet gjorde att det blev kortis så musen pep konstant helt hysteriskt.
Dessutom lekte han så våldsamt med den att det blev ett stort hål i tyget. Så den musen får vi nog kasera.
Köpte en ny åt honom idag och den verkar hålla bättre. Han har visserligen inte badat den än. Men det är bara en tidsfråga. Fast den här musen verkar ändå inte riktigt lika rolig som den förra. För han har inte lekt lika mycket med den idag.
Men jag ska nog ändå gömma den i natt. Kan tänka mig att den hörs rätt bra om han börjar leka med den mitt i natten ;-)
Den första musen efter bara ett par timmar.

söndag 4 september 2011

Dag 15 - Lite mer uppgivet

Jaha, i fredags byggde vi en "hage" åt Chanel. Vi tänkte att om han får vara med i vardagsrummet och se de andra katterna så kanske de blir mindre spännade att jaga sen. Samtidigt som Willy får känna att Chanel kanske inte är så farlig för han kommer inte åt mig.
Men jösses! Vi har haft han i hagen 2 gånger på ca 1-2 timmar. Och han skriker konstant! Kändes som om vi skulle få skavsår i öronen. Så NEJ, det är absolut inte ett alternativ!

Jag tror helt enkelt att vi får acceptera att de får leva åtskiljda och att vi får ha en grind i trappen. De verkar ju inte lida av det nån av dem och när vi är hemma så är vi ganska mycket på båda våningarna.

Tror jag ska ta mig till nåt ställe som säljer såna där barngrindar som man sätter upp för att barnen inte ska trilla ner för trappen. Om man förstärker den med nät så borde det fungera. Då får man en grind som man enkelt kan öppna så man slipper att klättra över varje gång man ska upp eller ner.

Chanel i sin hage.

torsdag 1 september 2011

Dag 12 - Framsteg med dåligt resultat

I natt vakande vi att ett fasligt liv. Stort slagsmål! Vi for upp och ut i gillestugan! Då visar det sig att Willy har tagit sig igenom båda gallergrindarna!
Visst, det hade kunnat vara ett stort framsteg att han vågade sig ner för trappen trots att han vet att Chanel är här. Men resultatet blev ju katastrof! Han kom bara precis igenom gallret så far Chanel på honom direkt och hårtussarna bara flyger! Så nu är Willy på övervåningen och är så där osäker igen. Känns som om vi gick en vecka tillbaka i tiden.

Fast jag insåg en sak. Det hela handlar egentligen inte om att få Willy att slappna av och inte vara rädd. Det handlar helt enkelt om att få Chanel att sluta jaga de andra katterna. För så länge Chanel jagar Willy så fort de får minsta kontakt så kommer Willy fortsätta att vara rädd.
Den här insikten ger ju det hela en helt annan utgångsvinkel. Frågan är bara hur f*n ska vi få honom att sluta jaga de andra? Jag är helt nollställd just nu...

Vi har iallafall öppnat nedre grinden så Chanel kan komma upp och sitta innanför den övre. Undrar om det skulle hjälpa om han verkligen fick se de andra katterna utan att komma åt dem, om de tillslut skulle bli mindre intressanta då? Just nu känns det ganska hopplöst läget faktiskt.