I natt vakande vi att ett fasligt liv. Stort slagsmål! Vi for upp och ut i gillestugan! Då visar det sig att Willy har tagit sig igenom båda gallergrindarna!
Visst, det hade kunnat vara ett stort framsteg att han vågade sig ner för trappen trots att han vet att Chanel är här. Men resultatet blev ju katastrof! Han kom bara precis igenom gallret så far Chanel på honom direkt och hårtussarna bara flyger! Så nu är Willy på övervåningen och är så där osäker igen. Känns som om vi gick en vecka tillbaka i tiden.
Fast jag insåg en sak. Det hela handlar egentligen inte om att få Willy att slappna av och inte vara rädd. Det handlar helt enkelt om att få Chanel att sluta jaga de andra katterna. För så länge Chanel jagar Willy så fort de får minsta kontakt så kommer Willy fortsätta att vara rädd.
Den här insikten ger ju det hela en helt annan utgångsvinkel. Frågan är bara hur f*n ska vi få honom att sluta jaga de andra? Jag är helt nollställd just nu...
Vi har iallafall öppnat nedre grinden så Chanel kan komma upp och sitta innanför den övre. Undrar om det skulle hjälpa om han verkligen fick se de andra katterna utan att komma åt dem, om de tillslut skulle bli mindre intressanta då? Just nu känns det ganska hopplöst läget faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar