Bortrest

Jag och maken har varit bortresta över helgen. Så Chanel har varit hos en släkting och Willy och Walle har varit hemma med en annan släktingt som sett till dem.
Chanel verkar ha haft det hur bra som helst. Men han gillar inte att åka bil. Han skriker verkligen oavbrutet, hela vägen. Men han blir inte dålig iallafall som Walle brukar bli när han åker bil.

Jag hade laddat våra foderautomater till Willy och Walle och la i några bitar av specific fodret i varje skål. Men de verkar inte ha varit någon höjdare för Willy vill inte äta det heller. Så det verkar som om hans aptitlöshet inte beror på att han inte gillar maten tillräckligt mycket.
På lördagen ringde släktingen och sa att Willy låg i sin bur igen. Undrar om han hade ont i magen igen eller om han bara var ledsen för att vi var borta. Han har inte legat i buren nåt mer, varken när vi kom hem eller medans vi varit hemma. Vi hade en ordentlig kelstund i går kväll och efter det åt han lite torrfoder.
Tänkte att det kanske är det som är nyckeln, att kela massor med honom. För han verkar vilja äta mer på kvällarna när jag har tid för det. Så i morse passade jag på att stiga upp lite tididgare för hinna ha en ordentlig kelstund med honom. Men det hjälpte inte. Han åt inte mer i morse för det. Slickade länge och väl på mjukmaten men åt inte många bitar av den.
I morgon har vi ny telefontid med veterinären. Ska be att få aptitstimulerande och smärtstillande så vi har smärtstillande hemma och kan ge honom direkt när vi märker att han får ont.
Sen tror jag vi struntar i det nya fodret helt.

Däremot tycker jag nog att det var ett litet framsteg i relationen Willy/Chanel i går. När vi kom hem fick Chanel sitta kvar i sin bur en liten stund medans vi bar in all packning. Och då satt Willy på kanske 2 m avstånd och såg lite nyfiken ut. Men efter ett tag gick han därifrån, men han sprang inte i panik och han gömde sig inte. Senare på kvällen kom han smygande upp för trappen ända fram till grinden. Men då gjorde ju Chanel ett av sina tokutfall och rusade mot grinden, vilket gjorde att Willy försvann ner igen som oljad blixt. Men han stannade så fort han kom ner och sprang inte och gömde sig eller något sånt.
Chanel blir ju alldeles till sig när han får syn på Willy och springer fram och tillbaka vid grinden och skriker som en galning. Fast det gjorde han mot Walle i början också. Men nu när han fått se och träffa Walle lite mer så är han inte riktigt lika intressant längre och Chanel blir inte riktigt lika hysterisk när de möts längre. Skillnaden är att Walle stannar kvar och fräser medans Willy blir livrädd och drar därifrån. Och så länge han gör det kommer han ju aldrig att bli ointressant för Chanel och han kommer fortsätta att bli jagad. Så de två kommer vi nog aldrig att kunna släppa ihop.

Aj, aj, aj!

Det var inte alls nåt bra att ge Willy pencilin! Vi märkte ganska snabbt en försämring. Redan i går när jag kom hem från jobbet blev jag misstänksam, för Willy hade krupit in i sin bur och lagt sig. Och det gör han bara när han mår dåligt!
Men eftersom han piggnade till och åt mm under kvällen tänkte jag inte så mycket mer på det. Men när han krupit in i buren idag igen förstod jag att han fått ont i magen igen.
Så nu får han ingen mer av den här medicinen iallafall!

Men han har piggnat till igen under kvällen och ätit lite också. Så det känns som om han är hyfsat ok ändå. Får avvakta över helgen, har telefontid med veterinären på tisdag så får vi se vad hon säger då.

Ingen skillnad...

Än är det ingen skillnad, men han har ju bara fått 3 doser med medicin än. Man får väl inte ha så bråttom kanske... Han fortsätter att komma igång lite smått att äta först framåt 19 tiden på kvällen. Så det gäller att hålla skålen välfylld kvällstid och Walle på avstånd från skålen.
Det där med att smeta på tassen var mycket riktigt ingen höjdare. När provade det i morse så skakade han bara på tassen så allt stänkte åt alla håll och kanter. Så nu blir det att spruta in det i munnen direkt. Men det går riktigt bra faktiskt.

Nä, det var det ju inte...

Nä, det var ju inte så enkelt naturligtvis. Någon gång under natten kräktes Willy och han mådde tydligen fortfarande illa i morse.
Fick senare veta av veterinären att man ska ju byta foder lite i taget så att magen hinner vänja sig. Det visste jag ju egentligen. Pucko mig! Nu vill varken han eller Walle äta av något torrfoder så det blev mjukmat till middag. Och veterinären sa att jag skulle gå tillbaka till det gamla fodret igen tills Willy verkar må bra, och sedan introducera det nya lite i taget.
Det är roligt att se hur väl en katt kommer ihåg olika ljud förknippat med mat. Chanel visste direkt när jag höll på med mjukmaten. Så fort jag tog ner tallrikarna kom han springandes och ville ha!
Och Willy hörde ljudet ända ner till sig och var halvvägs upp i trappen när jag kom! Inte rädd här inte!

Ja vad sa veterinären mer. Hon upprepade igen att det inte är så mycket man kan göra åt Willys sjukdom utan att det måste få läka ut av sig själv egentligen. Vi skulle kunna prova aptitstimulerande tabletter för att få igång aptiten på honom igen.
Jag påpekade då att när han var dålig för ett år sen så fick vi Vetrimoxin och Ursofalk och då blev han bra den gången. Så vi beslutade att testa en kur med Vetrimoxin igen. Fungerar inte det så testar vi en kur med Ursofalk. Få se om det är något av det han svarar på den här gången också.
Vetrimoxinen fick vi som pasta den här gången. Visste inte att det fanns. Jag tänkte att det måste ju vara enklare att ge Willy än tabletter. Men vi ska komma ihåg att inget är enkelt med Willy. Lägga pastan vid maten var ju kört på förhand. Sen kunde man smeta den på tassen så skulle han slicka i sig den därifrån. Då sprang han in under sängen. När han kom ut därifrån såg det visserligen ut som om han slickat i sig det, för han var blöt om tassen och inge pasta satt kvar. Men jag skulle föredra om jag visste att han verkligen ätit upp allt. I morgon får vi nog testa att spruta in det i munnen på honom direkt tror jag.

Glömde dock att fråga hur mycket och hur fort man ska introducera det nya fodret sen. Men har en telefontid om en vecka igen så jag får försöka komma ihåg att fråga det då.

Kan det ha varit så enkelt?

Har fått en telefontid med veterinären i morgon angående Willy, få se vad hon säger. Men jag tog mig ändå iväg för att köpa ett nytt märke på fodret.  Jag ville ha nåt från Specific eftersom det var det Willy åt förut. Och nu rekommenderade det ett som heter FDD-HY. Och det åt han genast av när jag la fram det. Kan det vara så enkelt att han inte gillade den andra maten? Vi får väl se om det håller i sig även i morgon bitti eller om det bara var nyhetens behag.

Med Chanel är det ingen förändring. Han har tråkigt stackarn när han inte har nån buskompis. Walle kommer upp och vill vara på övervåningen några timmar. Då blir Chanel överlycklig och springer och tjatar på Walle: Leka? Leka? Leka? Leka? och Walle svarar: Låt mig vara! Stick härifrån! Försvinn! Hör du dåligt ungjävel!
Stackars Walle som är van vid att bara ligga på sin fårskinnspäls och sova hela dagarna. Och stackars Chanel som bara önskar sig nån att busa med! Och stackars Willy som inte vågar försöka sig upp för trappen ens.
Tänk om Willy inte hade varit så rädd för Chanel. De hade älskat att busa runt med varandra. Willy kan också gå runt och ha riktigt tråkigt nämligen. Han har mycket mera barnasinne kvar än Walle. Men nä, istället för att busa tillbaka blir han livrädd istället. Lite pucko tycker jag nog att han är.

Lugnet före stormen?

I går kom Chanel tillbaka till oss. Vi hade massor av gäster under eftermiddagen och han lyckades ju givetvis charma alla. Han är ju bara så otroligt go, mot människor.

Men det går faktiskt lite bättre än när han åkte. Willy tycks ha glömt hur otroligt läskig han var. Vi håller dem strikt åt skiljda så klart. Chanel där uppe och Willy här nere. Men Willy verkar inte bry sig så mycket, utan han rör sig fritt och avslappnat över hela nedervåningen. Förut gick han ju inte ens i närheten av trappen i rädsla för att Chanel skulle komma störtandes ner. Men nu sitter han tom nedanför trappen ibland. Han vågade sig upp ända till grinden en gång, men så fort han fick se Chanel så sprang han ner igen.
Kan det fortsätta att vara så här lugnt så kan det ju faktiskt gå vägen. Vi kommer nog aldrig kunna släppa ihop dem. Men så länge de kan vara avslappnade båda två på varsin våning så fungerar det ju.

Walle är som alltid super enkel att ha att göra med. Han är lite irriterad över grinden bara, för han vill gärna vara både uppe och nere. Men han bryr sig inte så mycket om Chanel. Kommer han för nära fräser han till bara men inget mer. Och honom kunde vi släppa ihop med Chanel redan idag utan problem.

Willy fortsätter dock att vara sparsam med att äta så jag ska försöka ringa veterinären i morgon och se om vi kan få nåt som kan hjälpa honom på vägen.

Chanel kom, installerade sig och tog över:

Konstiga matrutiner

Ja, nu har han faktiskt ätit rätt bra i 5 dagar i rad. Men han har konstiga matrutiner måste jag säga. Han vill inte äta direkt när vi häller upp maten, utan han ska gå dit senare och äta, och gärna i flera omgångar.
Då gäller det att man har koll på Walle under tiden så inte han går dit och äter upp Willys mat.

Det har ju fungerat hyfsat hittills men i morgon kommer Chanel. Min plan var då att Willy och Walle skulle bo här nere till att börja med och Chanel där uppe. Detta pga av att sist så vågade inte Willy gå förbi trappen vilket han var tvungen för att komma till toaletten där vi ställt deras låda. Det gjorde att vi blev tvungna att ha kattlådan i vardagsrummet. Det var ju inte så kul direkt.
Men om Willy och Walle bor här nere, då kommer det bli svårt att hålla koll på hur mycket Willy äter och hur mycket Walle äter om han fortsätter att äta så här oregelbundet. För vi är ju inte här nere vid mat tajm liksom.

Vi får klura lite på bästa lösningen helt enkelt. Men nu ska jag gå och förstärka barriärerna så att varken Willy eller Chanel kan ta sig igenom. Vore ju bra om vi kunde undvika en konfrontation helt den här gången!

2 veckor tog det.

Jaha, det tog 2 veckor till innan han började äta ordentligt igen. I går åt han väldigt bra, och idag är det väl lite mer normalt.

Man undrar ju hur länge det ska hålla i sig den här gången. Försöker att inte stressa upp mig utan att bara tragla på med först torrfoder och sedan mjukmat och vara nöjd med det lilla han äter.

För ett par veckor sen fick han ett ryck då han var extremt kelsjuk, men nu är han som vanligt på det stadiet också.

Till helgen kommer Chanel tillbaka igen. Det är då 5 veckor sen han åkte härifrån. Ska bli intressant och se hur det går. Kommer det påverka Willys ätande något? Den här gången måste vi vara jätte noga med att de absolut inte kommer åt varandra förens om flera flera veckor!

Bastukisse

Willy äter sämre igen :-(
På morgonen kanske han 1/4 och på kvällen kanske 1/2. Suck! Undrar varför? Visserligen var han ju ute i helgen och kanske det inte var bra för hans lilla mage att få i sig gräs?
Det blev sakta sämre från i måndags och värsta var det nog i går... i dag har han väl ätit lite lite bättre på kvällen.
Vad ska man egentligen ta sig till när han får sina dippar. Hoppas hoppas att det var tillfälligt!

Jag invigde bastusäsongen idag. Och det är något som Willy verkligen älskar! Helst skulle han nog komma in i bastun medans den fortfarande är igång. Men jag törs inte släppa in honom då. Men när jag är klar brukar jag låta dörren stå öppen och då springer han in, hoppar upp på översta bänken rullar ihop sig och somnar nästan genast! Varmt o gosigt!

Bastukissen!

Dag ? (Har tappat räkningen!)

Här händer egentligen inte så mycket. Willy fortsätter att äta små portioner. Och han får fortfarande inte i sig allt han ska på en dag.
Ger vi honom mjukmat och torrfoder får han kanske i sig 2/3. Bara torrfoder så kanske hälften.

Men han verkar inte ha haft ont något mer iallafall. Han har inte gått undan en enda gång sen vi böt foder.

Walle han äter och mår bra som vanligt, först sin portion och sen det Willy lämnar. Tur att det är moderate calorie!

I helgen har vi varit ute i det fina sensommar vädret massor. De älskar att vara på baksidan, speciellt nu när inte solen är så stekhet. Och Walle är en riktigt soldyrkare.