måndag 31 oktober 2011

Bortrest

Jag och maken har varit bortresta över helgen. Så Chanel har varit hos en släkting och Willy och Walle har varit hemma med en annan släktingt som sett till dem.
Chanel verkar ha haft det hur bra som helst. Men han gillar inte att åka bil. Han skriker verkligen oavbrutet, hela vägen. Men han blir inte dålig iallafall som Walle brukar bli när han åker bil.

Jag hade laddat våra foderautomater till Willy och Walle och la i några bitar av specific fodret i varje skål. Men de verkar inte ha varit någon höjdare för Willy vill inte äta det heller. Så det verkar som om hans aptitlöshet inte beror på att han inte gillar maten tillräckligt mycket.
På lördagen ringde släktingen och sa att Willy låg i sin bur igen. Undrar om han hade ont i magen igen eller om han bara var ledsen för att vi var borta. Han har inte legat i buren nåt mer, varken när vi kom hem eller medans vi varit hemma. Vi hade en ordentlig kelstund i går kväll och efter det åt han lite torrfoder.
Tänkte att det kanske är det som är nyckeln, att kela massor med honom. För han verkar vilja äta mer på kvällarna när jag har tid för det. Så i morse passade jag på att stiga upp lite tididgare för hinna ha en ordentlig kelstund med honom. Men det hjälpte inte. Han åt inte mer i morse för det. Slickade länge och väl på mjukmaten men åt inte många bitar av den.
I morgon har vi ny telefontid med veterinären. Ska be att få aptitstimulerande och smärtstillande så vi har smärtstillande hemma och kan ge honom direkt när vi märker att han får ont.
Sen tror jag vi struntar i det nya fodret helt.

Däremot tycker jag nog att det var ett litet framsteg i relationen Willy/Chanel i går. När vi kom hem fick Chanel sitta kvar i sin bur en liten stund medans vi bar in all packning. Och då satt Willy på kanske 2 m avstånd och såg lite nyfiken ut. Men efter ett tag gick han därifrån, men han sprang inte i panik och han gömde sig inte. Senare på kvällen kom han smygande upp för trappen ända fram till grinden. Men då gjorde ju Chanel ett av sina tokutfall och rusade mot grinden, vilket gjorde att Willy försvann ner igen som oljad blixt. Men han stannade så fort han kom ner och sprang inte och gömde sig eller något sånt.
Chanel blir ju alldeles till sig när han får syn på Willy och springer fram och tillbaka vid grinden och skriker som en galning. Fast det gjorde han mot Walle i början också. Men nu när han fått se och träffa Walle lite mer så är han inte riktigt lika intressant längre och Chanel blir inte riktigt lika hysterisk när de möts längre. Skillnaden är att Walle stannar kvar och fräser medans Willy blir livrädd och drar därifrån. Och så länge han gör det kommer han ju aldrig att bli ointressant för Chanel och han kommer fortsätta att bli jagad. Så de två kommer vi nog aldrig att kunna släppa ihop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar