Steg ett går ju bra...

Vi har nu halverat dosen och det verkar gå bra. Har fortfarande effekten att han äter med hjälp av tabletten, men han blir inte lika påverkad i övrigt. Förut blev han tok kelig så fort han fick en tablett, men det är inte alls så nu. Och kraschen blev inte lika fullkomlig heller när tabletten började gå ur, utan det var mer att han åt mindre istället för att sluta äta helt.
Så nu kan vi nog börja dra ut på intervallet också. Nästa tablett blir om 4 dagar osv.

Willy har faktiskt börjat gå fram till grinden ibland och spana ner för trappen som om han letar efter Chanel och vill att han ska komma upp. Sakta går ju också det åt rätt håll. Blev lite frestad att släppa ihop dem en stund för att se vad som händer. Men jag är livrädd för att det ska gå tillbaka till hur det var innan sommaren och Willy blir livrädd igen. Om ett tag kan man kanske testa att sätta på dem koppel och låta dem träffas i vardagsrummet så man kan hindra dem från att jaga varandra och lätt sära på dem om de börjar bråka. Men jag tror jag väntar ett tag till först..

Operation tvångsmatning påbörjad och avslutad...

På måndagen slutade tabletten att verka så jag påbörjade tvångsmatning.
Fick i Willy en påse mjukmat om dan uppdelat på 3 tillfällen. Det gick bra till en början, men han lärde sig snart rutinen och det blev allt svårare och svårare att få tag på honom. Men själva matningen gick bra efter att man väl fått tag på honom. Då kunde jag linda in honom i en handduk och tvinga in mat i munnen..
Men efter 5 dygn ledsnade jag. Det blev ingen förbättring alls. Han fick varje gång försöka sjäv först med mjukmat som är hans favorit. Men oftast luktade han bara lite på den och sen kanske slickade i sig lite sås, men inget mer. Men för att inte förknippa maten med tvångsmatning så väntade jag alltid typ en timme innan jag tvångsmatade honom. Men som sagt på julafton ledsnade jag och tryckte i han en tablett tillslut iallafall. Om inte för att få slippa strula under julen.
Nu har det gått 2 1/2 dygn och matlusten har börjat tryta igen. Tänkte försöka ge honom en halv dos i morgon i stället och försöka trappa ner den vägen först. Kan vi få ner till en halv dos varannan dag först, sen halv dos var tredje osv kanske det är enklare. Då får han kanske inte samma jätte skjuts först när han får tabletten. Ja inte fan vet jag. Är rejält trött på hela skiten om jag ska vara ärlig...

Iallafall inte sjuk längre...

Provsvaren var väldigt bra! Normalvärden på bukspottskörteln för en katt ska ligga under 3 och sist hade Willy 29 nu hade han 1,5. Så då har ju den akuta inflammationen lagt sig. Gallan visade inget konstigt heller. Det betyder att det förmodligen inte finns något medicinskt hinder för att han ska komma igång och äta.
Veterinären tyckte att vi skulle försöka med att dra ut på tabletterna och först ge var fjärde dag, sen var femte osv. Men ärligt så tror jag inte på det. Efter bara 2 1/2 dygn så börjar tabletten gå ur kroppen och han slutar att äta helt. Och att hålla på och dra ut på det tror jag inte kommer göra saken bättre. Sist han slutade med tabletterna så tog det nästan 1 vecka, sen var han tillbaka på samma aptit som innan tabletterna. Dvs att han äter nästan hälften av vad han ska.
Min teori just nu går ut på att när tabletten går ur kroppen nästa gång, så ska jag försöka tvångsmata honom, och inte bara lite utan se till att han får i sig iallafall en påse med mjukmat om dagen. Och hålla på så några dagar medans det sista av tabletten går ur kroppen. På så sätt hoppas jag hålla i gång magen på honom så att när aptiten återvänder så vill han fortfarande äta mer. Min tanke är att han i övergångsperioden när tabletten går ur kroppen och han inte äter nåt så minskar magsäcken och det blir bara för jobbigt för honom att äta mer än absolut nödvändigt. Tja, det är iallafall ett spår vi inte provat än.
Veterinären sa annars att bara vi håller koll på vikten på honom så kanske han inte behöver äta exakt så mycket som det står på påsen. Utan vara glada att han äter nåt över huvudtaget. Men han får inte minska i vikt bara.

Vi väntar...

Nej, det var visst bara tillfälligt ätande, så dagen efter blev det tablett igen.
Men på onsdag ska vi få nya provsvaren, så vi får väl se.

Chanel är ju på nedre botten och Willy där upp nu för tiden. Det resulterar i att Chanel ibland sitter vid grinden längst uppe i trappen och först var Willy lite avvaktande. Men nu sitter de på varsin sida om grinden och skriker åt varandra. Och ibland försöker de slåss genom gallret! Det här är ju ett otroligt stort steg! Det är jätte bra tycker vi, men lite jobbigt att lyssna på ibland dock ;-)
Men det bästa är att Willy inte verkar rädd alls längre. Han rör sig helt obehindrat och bekymmersfritt på hela övervåningen även i hallen och runt trappen.
Så länge de låter som de gör och försöker slåss genom gallret kommer vi inte kunna släppa ihop dem, men ni ska se att lagom till sommaren när Chanel ska flytta hem igen så kommer de bergis vara kompisar.
Jag ska försöka filma dem vid tillfälle så ni förstår hur vi har det!

Vad gör han?

Vi var hos veterinären idag då. Willy var jätte duktig. Han var så rädd att han skakade men ändå fick vetrinären klämma och känna och lyssna på lungor och hjärta. Och tom ta blodprov utan att han gjorde några utfall! Veterinären sa att han skulle få guldstjärna. Otroligt att han gått från att ha en lapp på buren där det står "arg katt" till att få guldstjärna på ett år. Klantiga jag hade glömt att Willy inte skulle äta nåt på 12 timmar innan provet för galla skulle tas. Men å andra sidan, med tanke på hur lite han ätit de senaste dagarna så har han kanske inte ätit nåt på 12 timmar. Iallafall inga mängder så de tog provet ändå. Sen tog det prov som ska visa hur Pankretiten är.
Tyvärr får vi inte svar föräns om 2 veckor pga av olika omständigheter. Men vi fick mer aptitstimulerande som vi ska ge under tiden.
Men vad tror ni katten gör det första han gör när vi kommer hem? Jo går raka vägen fram till matskålen och ÄTER! Utan tablett eller nåt. Nu har han nästan ätit allt han borde under kvällen...
Vad ska man säga? Så nu fick han ingen tablett utan vi får se om och hur länge det håller i sig.
Är det som är grejen. Ut och åka bil och skrämma honom med veterinären. Han är ju skum!

Vi får väl se i morgon

Veterinären sa att det var bra att han inte verkade ha ont. Men hon ville att vi skulle komma på återbesök för att ta nya prover och se vad statusen på sjukdomen är just nu.
De ska också ta prover på gallan för att se att det inte är nåt sånt som ligger och spökar.
Sen hade hon tagit reda på lite mer om de aptitstimulerande och som jag misstänkte så är ju detta medicin man brukar ge till människor så alla studier finns bara på människor och inte på djur. Men på människor har det visat sig att man kan få huvudvärk och må illa när man slutar med dem efter långvarig användning. Så det kan ju förklara varför han så tvärt slutar äta så fort tabletten slutar äta. Han börjar förmodligen må illa. Skumt med en sån bieffekt, det är ju liksom som att motverka sig själv.

Imorse åt Willy mjukmat av sig själv och ett litet hopp tändes som vanligt. Men på kvällen var han ovanligt slö igen. Så jag har testat att ge honom smärtlindrande för att se om han piggnar till, om han fått ett skov med ont igen. Vi får väl se om en liten stund.

Annars får vi se vad veterinären säger i morgon. Hon var inne på aptitstimulerande igen och sedan avvänja honom långsamt. Så man först ger var tredje dag, sen var fjärde osv. För att undvika illamåendet när de slutar verka. Men min tanke är om det finns några andra apitistimularenade som inte har samma bieffekt. Men då är de väl bergis inte skonsamma mot magen. Eller om det finns nån medicin mot illamående. Vi får väl se vad hon säger i morgon!

Inte ont iallafall

Ja, nu kan vi nog konstatera att Willy inte har ont iallafall, för det har inte blivit någon som helst skillnad trots den starkt smärtlindrande medicinen i snart 2 dygn.
Jag vet inte om jag ska tycka det är bra eller dåligt. Det är ju bra att han inte har ont. Men då har vi fortfarande ingen förklaring till att han inte vill äta.
Veterinären skulle ringa i morgon bitti igen så får vi se vad hon säger, vad som kan bli nästa steg.

I dag har vi försökt med lite tvångsmatning, bara för att han ska få i sig nåt och kanske bryta ett eventuellt illamående. Han har fått mat 3 gånger under dagen. Men än så länge har inte det gjort nån skillnad heller. Men det kanske är för tidigt att säga än. Han har ju inte spytt av det iallafall...

Hittils har vi ju bara testa andra sorter av torrfodret, ska nog testa andra sorter av mjukmaten också. Kanske nån där han är lite extra förtjust i som vi kan få honom att äta. Ska se vad som finns.

I dag har vi också bytt plats på Willy och Chanel. Willy är nu uppe och Chanel är nere. Maken saknade att ha Chanel i sängen nämligen ;-) Sen tänkte vi att lite miljö ombyte kanske får Willy att komma på andra tankar.

Så nu inväntar vi nya direktiv i morgon...

Ny infallsvinkel...

Pratade med Vet idag igen. Och nu provar vi en annan infallsvinkel. Han ska få morfin under helgen för att se om det blir nån skillnad. Det är för att se om han fortfarande har ont eller inte. Och har man ont i magen är det ju klart att man inte vill äta.
Vetergesic heter det. Jobbigt bara att han ska ha det 3 gånger om dan med så jämna mellanrum som möjligt. Det blir till att kliva upp kl 6 i morgon bitti för att ge honom det. Hoppas man kan somna om efter det sen igen. Det är ju lördag så man hade ju hoppats på lite sovmorgon!

Tycker dock att han är lite konstig just nu. Går runt och jamar. Men det kan ju bero på att jag inte varit hemma på hela kvällen. Men det kan ju bero på att han blev lite hög på det hela också kanske...

Visste att det var för bra för att vara sant

I takt med att den sista aptitstimulerande slutar att verka så slutar också Willy att äta. Eller ja, inte slutar helt men aptiten minskar drastiskt som vanligt. Och den nya maten har inte alls varit av intresse idag.

Så tillbaka på ruta ett igen. Men jag ska fortsätta hälla upp av både den nya och den gamla ett tag får se om det händer nåt. Men jag gissar ju inte på det direkt.

Chanel har hittat ett nytt ställe att ligga på. Ovanpå ena gästsängen och gissa om hans ögon matchar både överkastet och filten. Det var nästan läskigt!

Kanske kanske...

Fick provpåsar på mat hos veterinären. Dels Hills I/D som vi provat förut och del Eukanuba Intestinal. När jag kom hem hällde jag upp några bitar av varje för att se om nån kunde tänkas falla Willy i smaken. Och han verkade tycka att det där Eukanuba var helt ok. Medans han ratade Hills precis som förra gången.
Så nu var tanken att göra en så kallad mjuk övergång till Eukanuba. I morse fick lite grann och åt alla bitarna och i kväll fick han lite grann som han också åt upp. MEN nu när han fått smak på annan mat vägrar han den gamla maten totalt! Lätt att göra en mjuk övergång då?
Men jag vågar verkligen inte ge honom för mycket för snabbt av den nya. Tänk om vi ändå kunde hitta en mat som han gillar och som han tål! Då vill jag verkligen inte förstöra det genom att göra honom sjuk. För då vet vi ju att han inte tänker äta den maten heller.

Är lite kluven inför Eukanuba. Har hört en del dåligt om dem. Men samtidigt så sitter vi inte i sitsen att vi kan vara kräsna just nu heller. Allt är bättre än ingen mat alls.
Nu håller vi tummarna!

Walle är iallafall glad över att jag kom att jag skulle ta ner fårfällen vi hade i vardagsrummet förut och som han brukar gilla att ligga på. Nu har han den här nere istället och vill ligga och sova på den mest hela tiden. Fast den är snart mer åt det gråa hållet än vit av allt hans svarta hår som fastnar på den.

Myskissen!

Sista tabletten i morgon...

... och inte ett dugg bättre. Suck!

Så vad tusan ska vi göra nu? Förslag nån? Kan han ha glömt bort att han mådde illa av Specific maten? Det var ju ändå typ 4 veckor sen han fick den. Kanske han tycker bättre om den om han får den på rätt sätt? Fanns visst en sort till som veterinären skrivit i han journal. Nåt Eukanuba. Får försöka få tag på en provpåse av det, och kanske en provpåse av Specific igen. Det är egentligen det ända jag har kvar att prova känns det som.

Fast jag kan inte låta bli att undra om det inte är lite antidepressivt i de där tabletterna ändå. För i samma takt som de går ur kroppen och och han äter sämre så blir han mindre social och kelig också...

Ett trapp steg i taget

Ett litet steg för människan, ett stort steg för kissen! I dag satt Willy igen en bit upp i trappen. Och han satt där ganska länge. Chanel for som vanligt omkring ovanför och skrek som en galning som han alltid gör så fort han får syn på en ny potentiell kompis.
Och visst lät Willy tillbaka, men han fick inte panik, utan han satt kvar en bra stund som sagt!
Walle var redan på övervåningen, och uppspelt som Chanel var kunde han inte låta bli att flyga på Walle som vanligt. Och istället för att bli rädd och springa ner så flyttar Willy upp 2 trappsteg istället. Så nu satt han i avsatsen.

Kanske att de kan komma överens lagom till sommaren när Chanel ska flytta hem igen!

 "Visst är jag modig!"

Utbrytar kungen...

Eller ska jag säga igenombrytar kungen? Chanel lyckades ta sig ner för trappen i morse.
Det var bara rena turen att jag stog i tvättstugan precis brevid trappen och hörde Walle fräsa och morra. När jag tittade ut genom dörren stod Chanel på nedersta trappsteget.
Vet inte hur tusan han lyckades. Grinden var fortfarande stängd. Och det är bara ett ställe där det inte sitter galler men där är det jätte högt att hoppa ner. Och det hade jag hört om han hade hoppat ner där. Men på nåt sätt har han lyckats krångla sig förbi iallafall. Så det blev att sätta upp hönsnät även på det stället och sätta fast alla galler lite extra så det verkligen inte finns några hål!

Som tur är så såg aldrig Willy att han kom ner och Chanel hann aldrig få syn på Willy heller. Annars hade det säkert varit kört igen!

Willy är inne på sin 5:e tablett av aptit stimulerande utan någon egentlig förbättring. När det är ett halvt dygn kvar så slutar han nästan att äta fortfarande. Suck.
Läste dock på Fass.se om medicinen, och tydligen ger man denna till människor som är deprimerade. Konstigt, men de har kanske olika effekt på djur och människor?
Jag vet inte vad vi ska göra med honom. Vi har 2 tabletter kvar, men jag gissar att det inte kommer att bli bättre ens med hjälp av dem.

Kanske ska prova lite olika märken av mat igen. Nu har han kanske glömt bort effekten av de andra märkena sist när jag inte visste hur man skulle introducera ny mat. Och kanske det finns nån som han tycker bättre om, om han får den i små doser och långsamt vänja sig.

Skriiiiik

Herregud! Om det ändå gick att prata med katter. Då skulle mycket här hemma lösa sig. Idag har Chanel som vanligt gått och skrikit på övervåningen; "Jag har tråkigt! Lek med mig!!!!" samtidigt har Willy gått och skrikit exakt samma sak på nedervåningen. Men Willy är fortfarande livrädd för Chanel. VARFÖR KAN DE INTE LEKA MED VARANDRA istället för att driva oss människor till vansinne? Om man ändå kunde prata med dem och förklara.... Suck!

I går fick Willy en ny tablett. Men han blir så rastlös av tabletterna första dygnet. Så han blir nästan outhärdlig pga av det också...
Tänkte att eftersom det är på morgonen har äter som sämst så skulle jag ge tabletten på morgonen för att det skulle hålla i sig så många morgnar som möjligt. Men det var totalt fel strategi att ge den på en helg morgon, när man måste gå och lyssna på honom hela dagen. I fortsättningen får det bli på vardagsmorgnar.

Kisses väg till hjärtat...

... går tydligen genom magen. Ända sen i söndags har maken gett Chanel merparten av hans mat. Och 2 kvällar i rad har Chanel legat hos maken i soffan! Gissa om båda sett rätt nöjda ut.

Sen undrar jag varför man lägger ner en massa pengar på dyra leksaker till katterna, när de hellre leker med sånt som finns hemma. Favoriten hos Chanel just nu är att jaga stickkontakten till platttången, och så började han plötsligt brottas med en basketboll i dag!
Försökte fotta för det såg så kul ut men lyckades inget vidare.

Däremot kom Willy upp en bit i trappen så jag fick honom på bild i stället ;-)

"Så här långt vågar jag gå upp för trappen nu!"

Tablett nr 3

Tyckte Willy hade sämre aptit i dag igen. Ville knappt äta i morse igen.
Så i med ny tablett. Jag vill inte att dippen ska bli för djup mellan tabletterna. Inbillar mig att det är större chans att han äter av sig själv snart om han inte får dippa ända ner mellan varje tablett. Men första dygnet med tablett blir han ju nästa jobbig åt andra hållet istället. Går och gnäller en hel massa. Och konstigt nog, så blir han extra kelsjuk de första timmarna. Man får inte vara ifred alls. Han är ju kelsjuk redan från början liksom...

Kamikaze Chanel!

Chanel har valt yrke! Han ska bli kamikaze pilot! Här om dagen satt han ca 2 m från Walle. Båda satt helt lugnt utan att verka bry sig om varandra. Så plötsligt studsar Chanel upp med alla fyra tassarna samtidigt och riktigt ser ut att Skrika "ATTACK!!!!" och slänger sig runt halsen på Walle! Absolut inte på ett elakt sätt, han ville bara brottas. Men Walle blev inte så förtjust över överraskningen direkt. Han skrek rakt ut. Lika mycket av ilska och frustration som av rädsla och överraskning.
Men det under bara med Walle är att så fort han kom loss, vilket var ganska omedelbart, så ruskade han bara på sig och sen var det inte mer med det. Han är så otroligt snäll och tålmodig. Han skulle egentligen behöva säga ifrån både mot Chanel och Willy en gång för alla. Men han låter dem terrorisera honom. Willy pucklar på honom och försöker jaga honom när han är där nere. Och Chanel springer runt och försöker få fart på honom när han är här uppe.

Jag säger det igen. Shit vad Willy och Chanel skulle kunna ha kul ihop om Willy bara fattade att Chanel vill leka och inte döda.

I dag skulle vi egentligen ha gett Willy en ny tablett. Men han åt med god aptit i morse. Kors i taket. Och lika god aptit nu på kvällen. Så jag avvaktar nån dag till. Ska bli intressant att se hur aptiten är i morgon.

Knasiga Chanel!

Chanel är bra konstig katt! De senaste 2 veckorna har han gått och lagt sig på en dyna under köksbordet på kvällarna istället för att vara i vardagsrummet där han får sällskap. Jag har ju för det mesta varit här nere men maken har varit i vardagsrummet. Vi har tänkt att, jaha, Chanel vill väl vara för sig själv då. Men i helgen har jag varit i vardagsrummet och tittat på tv och suttit i soffan och läst mm. Och då har Chanel kommit nästa genast och lagt sig i mitt knä.
Varför vill han inte vara hos maken? Maken älskar katter och vill verkligen ha Chanel i knät, men Chanel hoppar bara ner därifrån om vi lyfter upp honom dit.
Visserligen är det väl jag som ger 3 av 4 mål mat och kanske den som leker med Chanel mest. Men Maken har ju ändå lyft upp honom i famnen varje dag och hälsar på honom så fort han kommer gående. Och dessutom, han skäller ALDRIG på honom. Vilket jag gör mest hela tiden känns det som. Men ändå ska han vara runt mina ben och i mitt knä hela tiden. Det är ju mysigt, visst. Men jag räcker liksom inte till för både Chanel och Willy. Det skulle ha varit så mycket enklare om Chanel kunnat ty sig till maken.
Vi ska jobba på det hela lite extra till veckan. Maken få ge Chanel fler mål mat och leka lite med honom. Annars får vi helt enkelt byta plats på kissarna så Willy bor uppe och Chanel här nere. För jag är mer här nere på kvällarna än där uppe. Men det betyder också en Chanel som ligger på en när man ska sova, och det är jag inte alls så förtjust i.

Nån som har idéer om varför han beter sig så?

Willys tablett verkar hålla i sig ungefär som den förra. Första dygnet en glupande aptit sen går det sakta ner. Morgonen är den första tiden han slutar äta på. I morse åt han lite grann när jag vaknade halv nio. Men sen var det först på eftermiddagen och nu på kvällen som velat äta lite mer. Förmodligen kommer han inte äta alls i morgon bitti igen.
Det är också ett underligt betende jag funderar över. Har han gått och blivit morgontrött så här mitt i livet?

Ny tablett...

Den första tabletten höll i sig i 2 dygn. I morse rörde han inte maten förens kl var framåt 12. Och nu på kvällen har väl inte direkt ätit heller. Så nu har han fått tablett nr 2.

Hittade en sån där rakbladskniv, så den här gången lyckades jag dela tabletten utan att mosa hälften totalt.
Nästa tablett blir på måndag.

Chanel har nästan drivit mig till vansinne idag! Han har skrikit nästa oavbrutet sen kl 10. Och det konstiga är att om man lämnar honom ensam på övervåningen då är han tyst. Men så fort jag eller Walle kommer upp sätter han igång att skrika. Snacka om skum katt. Det är ju inte så det lockar till att hålla honom sällskap direkt.
Egentligen tror jag inte Chanel trivs så jättebra hos oss. Han har för tråkigt. Det är ingen som vill/orkar leka så pass mycket med honom som han skulle behöva. Han skulle nog behöva nån i sin egen ålder eller yngre som orkar röja runt tillsammans med honom mer.

2 dygn

I morse ville inte Willy äta igen. Men å andra sidan så var alla katter ovanligt trötta och lugna i morse av nån anledning. Alla låg och sov hela morgonen.
Men på kvällen har han ätit med god aptit igen, så det verkar som om tabletten håller i sig fortfarande.
Nu tar vi helg så får vi se hur länge det håller i sig.

Så här mysigt har vi det på kvällarna när vi tittar på tv tillsammans. Chanel är med maken på övervåningen.

1 dygn.

Tabletten har hållt i sig i 1 dygn nu iallafall...

Chanel har fyllt 2 år! Stora pojken! Men sinnet är fortfarande 6 månader ;-)

20 min senare äter han med god aptit.

Pratade med vet idag. Och det blev aptitstimulerande. Kommer inte ihåg vad de hette men nåt med typ marzipan... 1/4 tablett var 3:dje dag. Jag lovar, det är INTE lätt att dela en redan liten tablett i fjärdedelar. Första försöket resulterade i att 1 fjärdedel bara blev mos.
Han fick iallafall i sig 1/4 och nu 20 minuter senare verkar han äta med ganska god aptit redan!
Det ska ju helst hålla isig sen även utan tablett. Vi får väl se... Vi har fått 2 tabletter och det borde alltså räcka i ca 3 veckor om jag inte gör mos av hälften. Men jag tänker att jag bara ger honom en ny när jag märker att han minskar på ätandet igen. På så sätt kan man ju sluta tidigare om det är så att han börjar äta normalt innan de är slut.

Nåt smärtstillande kunde vi dock inte få tyvärr. Det enda som är tillräckligt snällt mot magen är i flytande form och det kan man bara få i sprutor. Och det går inte att lagra hemma. Så får han ont igen får vi helt enkelt ringa dem och åka dit och hämta just då.

En ovanlig men glädjefylld syn hos oss numera!

Medans jag skrivit det här har han återvänt flera gånger till matskålen. Snart har han ätit en hel portion mat!

Bortrest

Jag och maken har varit bortresta över helgen. Så Chanel har varit hos en släkting och Willy och Walle har varit hemma med en annan släktingt som sett till dem.
Chanel verkar ha haft det hur bra som helst. Men han gillar inte att åka bil. Han skriker verkligen oavbrutet, hela vägen. Men han blir inte dålig iallafall som Walle brukar bli när han åker bil.

Jag hade laddat våra foderautomater till Willy och Walle och la i några bitar av specific fodret i varje skål. Men de verkar inte ha varit någon höjdare för Willy vill inte äta det heller. Så det verkar som om hans aptitlöshet inte beror på att han inte gillar maten tillräckligt mycket.
På lördagen ringde släktingen och sa att Willy låg i sin bur igen. Undrar om han hade ont i magen igen eller om han bara var ledsen för att vi var borta. Han har inte legat i buren nåt mer, varken när vi kom hem eller medans vi varit hemma. Vi hade en ordentlig kelstund i går kväll och efter det åt han lite torrfoder.
Tänkte att det kanske är det som är nyckeln, att kela massor med honom. För han verkar vilja äta mer på kvällarna när jag har tid för det. Så i morse passade jag på att stiga upp lite tididgare för hinna ha en ordentlig kelstund med honom. Men det hjälpte inte. Han åt inte mer i morse för det. Slickade länge och väl på mjukmaten men åt inte många bitar av den.
I morgon har vi ny telefontid med veterinären. Ska be att få aptitstimulerande och smärtstillande så vi har smärtstillande hemma och kan ge honom direkt när vi märker att han får ont.
Sen tror jag vi struntar i det nya fodret helt.

Däremot tycker jag nog att det var ett litet framsteg i relationen Willy/Chanel i går. När vi kom hem fick Chanel sitta kvar i sin bur en liten stund medans vi bar in all packning. Och då satt Willy på kanske 2 m avstånd och såg lite nyfiken ut. Men efter ett tag gick han därifrån, men han sprang inte i panik och han gömde sig inte. Senare på kvällen kom han smygande upp för trappen ända fram till grinden. Men då gjorde ju Chanel ett av sina tokutfall och rusade mot grinden, vilket gjorde att Willy försvann ner igen som oljad blixt. Men han stannade så fort han kom ner och sprang inte och gömde sig eller något sånt.
Chanel blir ju alldeles till sig när han får syn på Willy och springer fram och tillbaka vid grinden och skriker som en galning. Fast det gjorde han mot Walle i början också. Men nu när han fått se och träffa Walle lite mer så är han inte riktigt lika intressant längre och Chanel blir inte riktigt lika hysterisk när de möts längre. Skillnaden är att Walle stannar kvar och fräser medans Willy blir livrädd och drar därifrån. Och så länge han gör det kommer han ju aldrig att bli ointressant för Chanel och han kommer fortsätta att bli jagad. Så de två kommer vi nog aldrig att kunna släppa ihop.

Aj, aj, aj!

Det var inte alls nåt bra att ge Willy pencilin! Vi märkte ganska snabbt en försämring. Redan i går när jag kom hem från jobbet blev jag misstänksam, för Willy hade krupit in i sin bur och lagt sig. Och det gör han bara när han mår dåligt!
Men eftersom han piggnade till och åt mm under kvällen tänkte jag inte så mycket mer på det. Men när han krupit in i buren idag igen förstod jag att han fått ont i magen igen.
Så nu får han ingen mer av den här medicinen iallafall!

Men han har piggnat till igen under kvällen och ätit lite också. Så det känns som om han är hyfsat ok ändå. Får avvakta över helgen, har telefontid med veterinären på tisdag så får vi se vad hon säger då.

Ingen skillnad...

Än är det ingen skillnad, men han har ju bara fått 3 doser med medicin än. Man får väl inte ha så bråttom kanske... Han fortsätter att komma igång lite smått att äta först framåt 19 tiden på kvällen. Så det gäller att hålla skålen välfylld kvällstid och Walle på avstånd från skålen.
Det där med att smeta på tassen var mycket riktigt ingen höjdare. När provade det i morse så skakade han bara på tassen så allt stänkte åt alla håll och kanter. Så nu blir det att spruta in det i munnen direkt. Men det går riktigt bra faktiskt.

Nä, det var det ju inte...

Nä, det var ju inte så enkelt naturligtvis. Någon gång under natten kräktes Willy och han mådde tydligen fortfarande illa i morse.
Fick senare veta av veterinären att man ska ju byta foder lite i taget så att magen hinner vänja sig. Det visste jag ju egentligen. Pucko mig! Nu vill varken han eller Walle äta av något torrfoder så det blev mjukmat till middag. Och veterinären sa att jag skulle gå tillbaka till det gamla fodret igen tills Willy verkar må bra, och sedan introducera det nya lite i taget.
Det är roligt att se hur väl en katt kommer ihåg olika ljud förknippat med mat. Chanel visste direkt när jag höll på med mjukmaten. Så fort jag tog ner tallrikarna kom han springandes och ville ha!
Och Willy hörde ljudet ända ner till sig och var halvvägs upp i trappen när jag kom! Inte rädd här inte!

Ja vad sa veterinären mer. Hon upprepade igen att det inte är så mycket man kan göra åt Willys sjukdom utan att det måste få läka ut av sig själv egentligen. Vi skulle kunna prova aptitstimulerande tabletter för att få igång aptiten på honom igen.
Jag påpekade då att när han var dålig för ett år sen så fick vi Vetrimoxin och Ursofalk och då blev han bra den gången. Så vi beslutade att testa en kur med Vetrimoxin igen. Fungerar inte det så testar vi en kur med Ursofalk. Få se om det är något av det han svarar på den här gången också.
Vetrimoxinen fick vi som pasta den här gången. Visste inte att det fanns. Jag tänkte att det måste ju vara enklare att ge Willy än tabletter. Men vi ska komma ihåg att inget är enkelt med Willy. Lägga pastan vid maten var ju kört på förhand. Sen kunde man smeta den på tassen så skulle han slicka i sig den därifrån. Då sprang han in under sängen. När han kom ut därifrån såg det visserligen ut som om han slickat i sig det, för han var blöt om tassen och inge pasta satt kvar. Men jag skulle föredra om jag visste att han verkligen ätit upp allt. I morgon får vi nog testa att spruta in det i munnen på honom direkt tror jag.

Glömde dock att fråga hur mycket och hur fort man ska introducera det nya fodret sen. Men har en telefontid om en vecka igen så jag får försöka komma ihåg att fråga det då.

Kan det ha varit så enkelt?

Har fått en telefontid med veterinären i morgon angående Willy, få se vad hon säger. Men jag tog mig ändå iväg för att köpa ett nytt märke på fodret.  Jag ville ha nåt från Specific eftersom det var det Willy åt förut. Och nu rekommenderade det ett som heter FDD-HY. Och det åt han genast av när jag la fram det. Kan det vara så enkelt att han inte gillade den andra maten? Vi får väl se om det håller i sig även i morgon bitti eller om det bara var nyhetens behag.

Med Chanel är det ingen förändring. Han har tråkigt stackarn när han inte har nån buskompis. Walle kommer upp och vill vara på övervåningen några timmar. Då blir Chanel överlycklig och springer och tjatar på Walle: Leka? Leka? Leka? Leka? och Walle svarar: Låt mig vara! Stick härifrån! Försvinn! Hör du dåligt ungjävel!
Stackars Walle som är van vid att bara ligga på sin fårskinnspäls och sova hela dagarna. Och stackars Chanel som bara önskar sig nån att busa med! Och stackars Willy som inte vågar försöka sig upp för trappen ens.
Tänk om Willy inte hade varit så rädd för Chanel. De hade älskat att busa runt med varandra. Willy kan också gå runt och ha riktigt tråkigt nämligen. Han har mycket mera barnasinne kvar än Walle. Men nä, istället för att busa tillbaka blir han livrädd istället. Lite pucko tycker jag nog att han är.

Lugnet före stormen?

I går kom Chanel tillbaka till oss. Vi hade massor av gäster under eftermiddagen och han lyckades ju givetvis charma alla. Han är ju bara så otroligt go, mot människor.

Men det går faktiskt lite bättre än när han åkte. Willy tycks ha glömt hur otroligt läskig han var. Vi håller dem strikt åt skiljda så klart. Chanel där uppe och Willy här nere. Men Willy verkar inte bry sig så mycket, utan han rör sig fritt och avslappnat över hela nedervåningen. Förut gick han ju inte ens i närheten av trappen i rädsla för att Chanel skulle komma störtandes ner. Men nu sitter han tom nedanför trappen ibland. Han vågade sig upp ända till grinden en gång, men så fort han fick se Chanel så sprang han ner igen.
Kan det fortsätta att vara så här lugnt så kan det ju faktiskt gå vägen. Vi kommer nog aldrig kunna släppa ihop dem. Men så länge de kan vara avslappnade båda två på varsin våning så fungerar det ju.

Walle är som alltid super enkel att ha att göra med. Han är lite irriterad över grinden bara, för han vill gärna vara både uppe och nere. Men han bryr sig inte så mycket om Chanel. Kommer han för nära fräser han till bara men inget mer. Och honom kunde vi släppa ihop med Chanel redan idag utan problem.

Willy fortsätter dock att vara sparsam med att äta så jag ska försöka ringa veterinären i morgon och se om vi kan få nåt som kan hjälpa honom på vägen.

Chanel kom, installerade sig och tog över:

Konstiga matrutiner

Ja, nu har han faktiskt ätit rätt bra i 5 dagar i rad. Men han har konstiga matrutiner måste jag säga. Han vill inte äta direkt när vi häller upp maten, utan han ska gå dit senare och äta, och gärna i flera omgångar.
Då gäller det att man har koll på Walle under tiden så inte han går dit och äter upp Willys mat.

Det har ju fungerat hyfsat hittills men i morgon kommer Chanel. Min plan var då att Willy och Walle skulle bo här nere till att börja med och Chanel där uppe. Detta pga av att sist så vågade inte Willy gå förbi trappen vilket han var tvungen för att komma till toaletten där vi ställt deras låda. Det gjorde att vi blev tvungna att ha kattlådan i vardagsrummet. Det var ju inte så kul direkt.
Men om Willy och Walle bor här nere, då kommer det bli svårt att hålla koll på hur mycket Willy äter och hur mycket Walle äter om han fortsätter att äta så här oregelbundet. För vi är ju inte här nere vid mat tajm liksom.

Vi får klura lite på bästa lösningen helt enkelt. Men nu ska jag gå och förstärka barriärerna så att varken Willy eller Chanel kan ta sig igenom. Vore ju bra om vi kunde undvika en konfrontation helt den här gången!

2 veckor tog det.

Jaha, det tog 2 veckor till innan han började äta ordentligt igen. I går åt han väldigt bra, och idag är det väl lite mer normalt.

Man undrar ju hur länge det ska hålla i sig den här gången. Försöker att inte stressa upp mig utan att bara tragla på med först torrfoder och sedan mjukmat och vara nöjd med det lilla han äter.

För ett par veckor sen fick han ett ryck då han var extremt kelsjuk, men nu är han som vanligt på det stadiet också.

Till helgen kommer Chanel tillbaka igen. Det är då 5 veckor sen han åkte härifrån. Ska bli intressant och se hur det går. Kommer det påverka Willys ätande något? Den här gången måste vi vara jätte noga med att de absolut inte kommer åt varandra förens om flera flera veckor!

Bastukisse

Willy äter sämre igen :-(
På morgonen kanske han 1/4 och på kvällen kanske 1/2. Suck! Undrar varför? Visserligen var han ju ute i helgen och kanske det inte var bra för hans lilla mage att få i sig gräs?
Det blev sakta sämre från i måndags och värsta var det nog i går... i dag har han väl ätit lite lite bättre på kvällen.
Vad ska man egentligen ta sig till när han får sina dippar. Hoppas hoppas att det var tillfälligt!

Jag invigde bastusäsongen idag. Och det är något som Willy verkligen älskar! Helst skulle han nog komma in i bastun medans den fortfarande är igång. Men jag törs inte släppa in honom då. Men när jag är klar brukar jag låta dörren stå öppen och då springer han in, hoppar upp på översta bänken rullar ihop sig och somnar nästan genast! Varmt o gosigt!

Bastukissen!

Dag ? (Har tappat räkningen!)

Här händer egentligen inte så mycket. Willy fortsätter att äta små portioner. Och han får fortfarande inte i sig allt han ska på en dag.
Ger vi honom mjukmat och torrfoder får han kanske i sig 2/3. Bara torrfoder så kanske hälften.

Men han verkar inte ha haft ont något mer iallafall. Han har inte gått undan en enda gång sen vi böt foder.

Walle han äter och mår bra som vanligt, först sin portion och sen det Willy lämnar. Tur att det är moderate calorie!

I helgen har vi varit ute i det fina sensommar vädret massor. De älskar att vara på baksidan, speciellt nu när inte solen är så stekhet. Och Walle är en riktigt soldyrkare.

Dag 38 - De äter!!!

Det är knappt att jag vågar säga det högt, men de äter!
Willy åt ungefär lika lite torrfoder i morse som han gjort de senaste veckorna. Men han åt nästan en halv påse mjukmat!
Och nu på kvällen har ätit mer mjukmat och massor av torrfoder (i hans mått mätt) och dessutom ur matskålen, utan att jag trugat alls!

Och ännu bättre Walle verkar ha accepterat den nya maten äntligen. För han har ätit av torrfodret precis så mycket han ska, och förmodligen lite till, under kvällen!

Vågar jag hoppas på att det vänt nu?

Glömde ju att berätta om Willy o Walles nya kompis de träffade i går. De var ute i sina selar på baksidan när vi hör hur Willy börjar yla, så där som han gör när han vill markera revir mot andra katter. Så jag sprang ju givetvis ut. Då ser jag en vit burrig katt som sitter och tiitar på dem. Han sitter precis så långt bort att Willy och Walle inte kommer åt honom för kopplens skull.
Jisses, så nu kan vi inte ha dem ute själva längre. Det finns tydligen 2 "fria" katter som stryker här på baksidan. Och tänk om det blir slagsmål, då ligger ju våra i underläge direkt eftersom de sitter fast.

Jaja nu är det ju ändå höst, och de vill inte gå ut när det blir kallt ute iallafall.

Fick veta idag att Chanel har det så bra där han bor nu att blir kvar lite längre. Det är ju skönt att höra att han är på ett ställe där det äntligen fungerar och där han trivs, och där alla familjemedlemmar trivs med honom. Det krävs tydligen en hund för att kunna hantera honom ;-)

Dag 37 - vågar man hoppas...

Maken fick äntligen tag på RC Gastro intestinal, moderate calorie som blötmat i dag. Och den var god minsann!
Willy åt en halv påse uppdelat på 2 portioner under kvällen. Och Walle smaska i sig resten. Synd att torrfodret inte verkar lika aptitligt.
Ska åka och byta en påse mat hos veterinären i morgon, då ska jag fråga om det finns ytterligare sorter vi kan prova. För Hills i/d är tydligen oätligt och RC ätligt, men inte mycket mer. Inte ens matvraket Walle äter några större mängder av det.
Men finns inget annat får vi hoppas att de vänjer sig vid det så småningom. Så länge får man dryga ut med mjukmat.

Hårdprovet kommer i morgon bitti, för det är på morgnarna som Willy äter som sämst. Äter han mjukmaten då med, kommer jag känna mig ganska lättad! Fast han åt faktiskt lite torrfoder i morse. Bara han får äta när han vill och inte när jag trugar tydligen.

Dag 36 - Inte ens lite bättre...

Vet inte om jag orkar med det här så mycket längre. Han äter ju för fan ingenting!
Och nu har andra katten fått sämre aptit han med. Ahhh jag blir galen!

Dag 35 - Bättre på kvällen

Det är helt klart lättare när man är ledig. I dag har vi kört på metoden "lite men ofta". Dvs Willy har fått mat flera gånger i dag och ätit lite lite i taget. Totalt sett har han kanske fått i sig en halv dags ranson.
Men på kvällen gick det bättre, då åt han lite mer. Verkar som att han generellt har lättare för att äta på kvällarna.

Fick tipset att lägga torrfodret i blöt och sedan mosa det och värma lite lätt i micron. Då skulle det bli godare. Men nehej du, då var det helt oätligt och oaptitligt tydligen. Det är lite jobbigt det vanliga knep inte fungerar....
Jag tror jag ska be veterinären ta hem blötmat i samma moderate calorie. Hon kunde göra det sa hon, men frågan är hur länge det tar att få hem det.

Jaja huvudsaken är att han äter nåt iallafall.

Walle verkar dock inte vara speciellt förtjust i den här nya maten alls. Vilket gör det hela lite komplicerat. För det gäller att han inte får mer av den gamla maten än vad han äter upp. Så inte Willy går och hittar den i hans skål och äter av den.

Vi fortsätter att kämpa på i morgon igen.

Dag 34 - Känslobergodalbana

Under kvällen i går åt Willy väldigt bra. Han fick i sig både mjukmat och torrfoder ungefär så mycket som han normalt ska äta. Och hade nog gärna ätit mer om han fått.
I går när jag gick och la mig tänkte jag "Hmm det där gick ju enkelt, bara att få till rätt mat så äter han visst!"
Så skulle jag inte ha tänkt, för i morse ville han inte äta igen....
Jag har 2 teorier. Antingen åt han för mycket i går så han fick ont i magen igen. Eller så var det nåt av fodren han inte tålde så han fick ont i magen igen.
Han fick Hills i/d som torr foder och Royal Caning Intestinal som mjukmat. I morse läste jag dock på Royal Canins hemsida att det kanske inte var ett så bra foder för honom. Det står nämligen så här:

Kontraindikationer

• Hepatisk encefalopati (leversvikt).
• Lymfangiektasi (sjukdom i tarmens lymfsystem).
• Pankreatit/tidigare pankreatit (inflammation i bukspottkörteln)

Det tog ett tag innan jag kom underfund med vad en kontraindikation är. Så här står det på Wikipedia:
Kontraindikation är i medicin ett tillstånd eller en faktor, som ökar risken med att använda ett särskilt läkemedel, utföra en medicinsk behandling eller engagemang i en särskild aktivitet.

Det måste ju ändå betyda att man INTE ska ge det till katter med Pankreatit? Istället ska man ge det som heter Intestinal Moderate Calorie. Man kan ju tycka att det är konstigt att de rekommenderade det första på sjukhuset. Ringde och pratade med vår lokala veterinär och de höll nog med om att vi ska ha moderate calorie istället. Så jag åkte dit och fick en provpåse på det istället.

Nu har jag gett lite av det till Willy och han verkade tycka att det var gott det också. För han åt upp det jag la fram. Men nu ska han bara få lite i taget och sen kan vi öka mängden efterhand.
Man vet ju själv om man inte ätit ordentligt, då minskar ju magsäcken och om man sen äter som vanligt så blir man proppmätt och illamående.
Och kanske han började associera smaken av det andra fodret med magont?

För vi kan ju inte ge honom en ny sorts mat varje dag, så många sorter finns det inte att välja på ;-)

Nu är det helg, och då brukar han trivas lite bättre, när vi är hemma och kan kelas lite extra mycket och kanske han kan vara ute en stund för det skulle bli fint väder.

Dag 33 - Diagnos!

Äntligen fick vi en diagnos på Willy! Fick de sista provsvaren från veterinären idag och de visade på förhöjda värden i bukspottkörteln. Så diagnosen blev Pancreatit. Dvs inflammation i bukspottkörteln. Denna sjukdom är en kronisk sjukdom som orsakar magknip av vanlig mat, eller framför allt fettet i maten om jag förstod saken rätt. Man får svårt att bryta ner maten. Varför de får detta vet man inte riktigt och tyvärr finns ingen medicin som gör att de blir friska heller. Det ända man kan göra är att ge dem specialfoder som är väldigt lättsmält och fettsnålt. Och detta gäller livet ut. Har man tur kan de hålla sig friska på det.

Veterinären trodde inte att det berodde på att Chanel har bott här som det blossade upp. Och högst troligt är att det var därför han var dålig i vintras också.
Men Chanel får ändå stanna borta en vecka så vi ser att Willy kommer igång att äta och så innan ytterligare ett stressmoment tillkommer.

Vi fick med oss 2 olika foder hem som vi ska prova vilket han gillar bäst. Dels köpte vi en påse av Royal Canins Gastro Intestinal, och mjukmat i samma märke. Sen fick vi med oss provpåsar på Hills I/D. Vi provade mjukmaten först och den åt han en del av. Och därefter fick han några bitar av Hills torrfoder och det åt han lite av också. Får se om han äter lite mer i kväll.
Frågan just nu är, om han äter av provpåsarna, ska jag då åka tillbaka och byta till Hills eller ska jag chansa på att han vill ha Royal Canin också och öppna denna svindyra påse....
Iallafall ska han ha mat lite åt gången och ofta, men det har vi redan sedan innan då de brukar få mat ca 4 gånger om dan. Just nu verkar han inte ha ont i magen av det han ätit iallafall.

Jaja hoppas nu bara att han kommer i gång och äter som han ska!

Dag 32 - Tvångsmatning

I morse tänkte han inte alls!
Som tur var hade jag en burk med moussemat hemma. Den är relativt enkel att tvångsmata med.
Jag lindar in Willy i en handduk. Sen tar jag en liten sked och med ena armen håller jag fast honom, samtidigt som jag öppnar hans mun med den handen, sen sticker man in skeden och skrapar av innehållet mot ena kinden liksom. Då får han det så pass långt bak i munnen att han måste svälja det.
Funkar ganska bra. på bara några minuter kan man få i honom en halv burk mat.
Hann få i honom en halv burk i morse, en halv burk efter jobbet och tänkte ge en halv burk i kväll.
Men så mycket mat har han inte fått i sig på ett tag, så nu fick han matkoma eller nåt. Eller så blev han illamående av att magen fick nåt att jobba med, för han kröp in i sin bur och la sig. Och där brukar han oftast bara lägga sig om han inte mår riktigt bra.

I morgon bitti har jag telefontid med veterinären igen, får se vad hon tycker att nästa steg ska vara....

Dag 31 - Ingen förbättring

Kokade till och med torsk åt Willy idag för det var nån som sa att det ÄLSKAR katterna. Börjar tro att Willy inte är nån katt. Torsken smakade han inte ens på. Luktade lite men inte mer. Så idag har han ätit:
*ca 10 bitar torrfoder till frukost
*1/4 förpackning mjukmat + ca 10 bitar torrfoder till middag.
*Slickade lite på tonfisken till kvällsmat + 7 kattmynta godisar
Ville inte ha parmaskinka idag.

Herregud han kommer ju snart att magra bort, han vägde ju bara 3,9 kg innan. Men men får väl hålla mig till tåls till torsdag morgon när veterinären ska ringa.

Dag 30 - matdagbok

Jaha, så blev den här bloggen till en matdagbok istället...
Vore ju synd att säga att Willy äter med någon vidare aptit nämligen. Visst äter han men det är inte alls som förut. Ringde veterinären i morse och där sa de att så länge han äter nåt överhuvudtaget så ska vi avvakta provsvaren på torsdag.
Men det är ju inte mer än att vi kan räkna bitarna han äter. I morse tex ville han inte äta ur skålen. Men la jag torrfodret på en tallrik istället så åt han typ 10 bitar. Då tänkte jag att det kanske är skålen som börjar bli äcklig. Vi har haft plastskålar till maten och plasten kanske drar åt sig lukt med tiden. Så det bar av till djuraffären för att införskaffa skålar i keramik istället.
Ur den skålen har kanske lyckats få i sig 30 - 40 torrfoderbitar under hela kvällen. I typ 4 olika omgångar. Där emellan lyckades jag få honom att äta kattmynta godisar. Det är alltid en hit! Hela 8 bitar åt han. Sen har han slickat i sig såsen från en halv burk mjukmat och ätit en liten bit parmaskinka. Så nu ser jag ju att han faktiskt har fått i sig ganska mycket under kvällen.

Framför allt så dricker han ordentligt igen! Jag har sett honom dricka flera gånger och det gjorde han inte riktigt heller förut.

Jaja vi får väl fortsätta så här och truga i honom lite av varje så får vi se om vi får nån fart på ätandet tills på torsdag.

Dag 29 - Här händer det grejer.

Oj oj, här händer det grejer. Så pass mycket att jag faktiskt inte haft varken tid eller ork att skriva om det.

Den aptit stimulerande tabletten har tyvärr ingen vidare effekt. För redan på torsdag morgon matvägrade han igen! Eftersom vi skulle vara bortresta hela helgen kände jag att det här fungerar inte. Jag kan inte lämna honom i det här skicket! Så jag ringde veterinären och de ansåg att jag borde åka in med honom. En katt klarar bara 1 dygn utan mat sen riskerar det att få något som kallas för fettlever. Och det kan vara direkt dödligt för dem!
Så jag åkte och satte mig på akuten med Willy. Dessvärre var jag inte ensam där utan vi fick sitta och vänta i 3 timmar! Fast för Willys del var det nog bara bra. För då hann han lugna ner sig, känna av lukterna lite. Sist han var sjuk var han helt rabiat mot veterinären. Vi fick inte ens ut honom ur buren. Han bara hög och revs. Tillslut fick de ge honom lugnande för att ens kunna undersöka honom. Men den här gången var han så duktig så. Veterinären fick göra alla undersökningar hon ville. Han bara högg till en gång men då hade redan fått på sig tratt och kom inte åt.
Veterinären kände direkt att han var helt tom i magen, hade ingen mat där alls. Och sen var han uttorkad, så han fick stanna över natten med dropp. Under tiden tog de blodprov, urinprov, röntgen och ultraljud. Men inga prover visade någonting. De har skickat iväg ett sköldskörtelprov också. Men det får vi svar på först på torsdag. De fick honom iallafall att äta på fredag morgon.

På fredag mitt på dan fick han komma hem. Dessvärre han jag bara vara hemma med honom i 1 timme innan vi skulle åka iväg. Men svärmor var hem till oss flera gånger under helgen och tittade till dem och gav dem mjukmat så hon såg att de åt någonting iallafall. Hon kunde inte se något konstigt alls under helgen.

Vi kom hem vid ca 17 idag (söndag). Och visst det var ganska mycket torrfoder kvar. Vi hade satt automaterna så att de snurrade fram mat vid 4 olika tillfällen under helgen. Och det var en hel del torrfoder kvar i alla facken. Men de hade ju fått mjukmat varje dag. Dessutom fick de en helt ny mat som Willy själv hade valt. När han var hos veterinären hade de dukat upp en lite buffé med flera olika sorter och då hade valt den här. Men nu när vi kom hem så gav dem deras vanliga mat och då åt de upp allt på en gång. Så de ser ju lite lovande ut just nu.

Chanel har varit hos sin matte hela helgen, och nu ska han bo 1 vecka hos en kompis till hans matte. Bara för att Willy ska få lite lugn och ro. Fortsätter han att äta kommer Chanel komma tillbaka nästa helg. Så får vi se om Willy fortsätter att äta trots att Chanel är här. Gör han inte det, ja då måste vi komma på en annan lösning. Men veterinären tyckte ändå inte att det borde bero på Chanel. För då borde han ha slutat äta mycket tidigare. Jag vet inte vad jag ska tro. Willy har ju aldrig varit som andra katter direkt.

Men vad underbart det är att komma hem efter att man varit borta ett tag. Man blir verkligen ovillkorligt älskad. Framför allt Willy ville kelas och kelas och tillslut snurrade han ihop sig och somnade tätt tätt intill mig i soffan. Han var jätte glad att vi var hemma igen.
Nu hoppas vi bara att allt håller i sig och löser sig tillslut.

Dag 25 - aptitstimulerande!

Jaha. Vi blev tvugna att leta fram den sista tabletten med aptitstimulerande till Willy idag. Vi hade en kvar från när han var sjuk och inte ville äta i vintras.
Men jisses, det var inte lätt att få den i honom. Det blir bara svårare och svårare att ge honom mediciner tyvärr. Han tyckte det var så äckligt så började dregla nåt alldeles fruktansvärt i typ 5 minuter efteråt. Men fick veta att det är normalt när de får nåt i munnen som är riktigt äckligt. Men nu äter han igen. För tillfället iallafall, få se hur länge det håller i sig.

Vi körde ju en avmaskningskur i går, och egentligen ska man göra det 3 dar i rad. Men jag ids inte bråka nåt mer med honom just nu. Blir det inte bättre får vi göra ett nytt försök nästa vecka.
Men jag trodde i min enfald att eftersom det gick bra med Chanel och Walle att blanda det i maten i går så skulle det göra det idag också. Men icke! Walle verkade dock inte bry sig så mycket. Han åt inte upp allt, men det var nog för att han inte orkade helt enkelt. Chanel ville inte alls äta det idag! Men jag låter det stå framme i natt, då kanske kanske han har petat i sig det under natten. Man vet ju aldrig...

På fredag kommer Chanels matte och hämtar honom. Han ska få bo någon annanstans i en vecka till att börja med. Då ser vi ju ganska snart om Willy fortsätter att äta även utan utan tablett och om Walle får tillbaka aptiten. Då vet vi om det hela beror på stressen över att Chanel finns här. Annars är det bara att åka till veterinären och utreda sjukdom igen. :-(

Dag 24 - mitt tålamod börjar ta slut!

Ahhh jag blir galen! Nu ville ingen katt äta sin egen mat. Men när jag switchade mat så Walle fick Chanels och tvärtom ja då går det tydligen bra att äta! Mjukmat är ju också gott förstås. Det är bara Willy som fortsätter att trilskas. Sin egen mat äter han inte överhuvudtaget! Chanels mat äter han lite av, mjukmaten slickar han av såsen från.
Tänkte jag skulle köra en avmaskningskur på dem för att utesluta att det kan vara nåt sånt som spökar. Men den som verkligen behöver den, dvs Willy är totalt omöjlig att få i medlet. Att blanda det i mat är uteslutet. Att spruta det i munnen resulterade i att det mesta hamnade på stolen, på mig och på golvet. Lite gissar att han fick i sig 1/3 av kuren. Sen spran han och gömde sig och vägrade komma fram och var skit sur. Skulle verkligen behöva klippa hans klor också. Men det är totalt kört idag.

Får väl be maken om hjälp i morgon. En som håller i och en som sprutar in i munnen helt enkelt. Det känns bara så elakt att stressa honom mer än han redan är... men det är ju för hans skull!!!!

Ha! Han är inte långsint iallafall! Kom precis fram nu när jag satt och skrev. Så jag lyckades få tag på honom och klippa klorna och sen lyckades jag kanske trycka i honom 1/3 av medlet till. Men nu ger jag mig för idag! Han hatar det verkligen, man verkligen ser på honom hur spyfärdig han blir av det! Han tom vägrar att tvätta bort det han fått i pälsen... tusse liten!

Dag 23 - skiftbyte eller nåt...

Nä, Willy var inte sugen på att äta idag heller. Nu kände jag att det här är verkligen inte hans vanliga obstenata humör. Utan antingen är han sjuk eller så protesterar han över situationen.
Han kändes lite stressad och verkade ha svårt att slappna av. Så vi bestämde att vi skulle byta plats på dem för att testa om han skulle trivas bättre på nedre plan.
Först blev han skitskraj när jag satte honom i trappen. Han trodde ju Chanel var kvar här nere. Sen såg han Chanel på andra sidan grinden på övreplan och då visste han inte vart han skulle ta vägen utan satt bara och morra. Medans Chanel sprang fram o tillbaka utanför grinden. Det slutade med att jag fick putta ner Willy så han tillslut sprang ner. Då sprang han raka vägen och gömde sig under badkaret. Och låg där och morrade.
Men som tur var tog det bara kanske 10 minuter innan han kom fram. Så ställde jag ner hans mat och han började äta direkt.
Nu har han slappnat av helt här nere igen. Och han har ju inte vräkt i sig mat direkt, men jag tror faktiskt han har lyckats peta i sig hela kvällsportionen tillslut. Skönt om det är så lätt!

Sen hittade han en leksak som Chanel fick men knappt brydde sig om, och den var tydligen kul att leka med.

Walle har stannat där uppe, och den här gången har inte han och Chanel bråkat lika mycket. Men jag tror ändå inte jag vågar låta dem vara ihop när vi sover eller är på jobbet än. Han får nog komma ner när vi ska sova.
Men det vore ju bra om Walle och Chanel kunde börja komma överens, för Walle vill helst vara där uppe och Chanel vill helst inte vara ensamen.

Bus Willy med tydligen en jätte rolig leksak.

Dag 22 - grinden på plats.

Så var barngrinden på plats. När jag väl fick hem den så var det inte så svårt att montera den ändå. Den passade ganska bra. Man fick sätta för gliporna som blev på sidan bara med hönsnät.
Inte speciellt snyggt med hönsnät och kompostgaller runt hela staketet på övervåningen, men det är funktionellt. Och vi får sällan besök så, ärligt talat, jag skiter i hur det ser ut. Bara det funkar, och det verkar det ju göra iallafall.

Däremot är jag lite fundersam över Willy. Han har knappt ätit i går och idag. Ibland kan få nåt sånt ryck typ en dag. Men det brukar antingen betyda att det är sista maten i burken och den är av nån anledning inte ätbar. Eller så brukar det bara hålla i sig typ 1 dag.
Men han fick lite blötmat och den åt han iallafall. En teori kan vara att det varit lite andra mattider ett par dar, eftersom det varit helg har vi sovit längre på morgnarna och varit ute på dagarna så det blivit senare mat på kvällen. Vi får väl se om han rättar till sig i morgon igen. Bara han inte håller på och blir sjuk igen! Han har ju inte ens ätit upp sig sen sist.

 Grinden med galler och allt!

Chanel i trappen innanför grinden

Dag 17 - Det ska inte va enkelt!

Jaha, så skulle jag då köpa en barngrind. Hittade några fina modeller på nätet som man inte behövde skruva upp utan man typ spände upp dem. MEN ni ska ju inte tro att vår trapp är en normal konstruktion där standard grindar passar. Nej, räcket sticker ut så pass mycket att antingen skulle grinden behöva vara under 71 cm hög eller över 78 cm hög. Standard är 75 på nästan alla grindar.
Så nu har jag blivit tvungen att sätta mig in i en helt ny värld av barngrindar, känns som om jag kan det mesta inom ämnet för tillfället. Men hittade ingen som verkar vara helt optimal.
Beställde ändå en tillslut. Tänker att på nåt jäkla sätt ska jag väl få upp den. Det återstår att se. Hoppas den kommer innan helgen...

Vi har iallafall äntligen hittat en typ av leksak som Chanel kanske kan leka lite med själv. Det ska tydligen pipa om sakerna. Han fick en mus av svärmor som piper när man rör den och den lekte han med i flera timmar i går kväll. Tyvärr tyckte han att musen skulle bada. Det blev inte så bra för det är ju lite elektronik inuti dem och vattnet gjorde att det blev kortis så musen pep konstant helt hysteriskt.
Dessutom lekte han så våldsamt med den att det blev ett stort hål i tyget. Så den musen får vi nog kasera.
Köpte en ny åt honom idag och den verkar hålla bättre. Han har visserligen inte badat den än. Men det är bara en tidsfråga. Fast den här musen verkar ändå inte riktigt lika rolig som den förra. För han har inte lekt lika mycket med den idag.
Men jag ska nog ändå gömma den i natt. Kan tänka mig att den hörs rätt bra om han börjar leka med den mitt i natten ;-)

Den första musen efter bara ett par timmar.

Dag 15 - Lite mer uppgivet

Jaha, i fredags byggde vi en "hage" åt Chanel. Vi tänkte att om han får vara med i vardagsrummet och se de andra katterna så kanske de blir mindre spännade att jaga sen. Samtidigt som Willy får känna att Chanel kanske inte är så farlig för han kommer inte åt mig.
Men jösses! Vi har haft han i hagen 2 gånger på ca 1-2 timmar. Och han skriker konstant! Kändes som om vi skulle få skavsår i öronen. Så NEJ, det är absolut inte ett alternativ!

Jag tror helt enkelt att vi får acceptera att de får leva åtskiljda och att vi får ha en grind i trappen. De verkar ju inte lida av det nån av dem och när vi är hemma så är vi ganska mycket på båda våningarna.

Tror jag ska ta mig till nåt ställe som säljer såna där barngrindar som man sätter upp för att barnen inte ska trilla ner för trappen. Om man förstärker den med nät så borde det fungera. Då får man en grind som man enkelt kan öppna så man slipper att klättra över varje gång man ska upp eller ner.

Chanel i sin hage.

Dag 12 - Framsteg med dåligt resultat

I natt vakande vi att ett fasligt liv. Stort slagsmål! Vi for upp och ut i gillestugan! Då visar det sig att Willy har tagit sig igenom båda gallergrindarna!
Visst, det hade kunnat vara ett stort framsteg att han vågade sig ner för trappen trots att han vet att Chanel är här. Men resultatet blev ju katastrof! Han kom bara precis igenom gallret så far Chanel på honom direkt och hårtussarna bara flyger! Så nu är Willy på övervåningen och är så där osäker igen. Känns som om vi gick en vecka tillbaka i tiden.

Fast jag insåg en sak. Det hela handlar egentligen inte om att få Willy att slappna av och inte vara rädd. Det handlar helt enkelt om att få Chanel att sluta jaga de andra katterna. För så länge Chanel jagar Willy så fort de får minsta kontakt så kommer Willy fortsätta att vara rädd.
Den här insikten ger ju det hela en helt annan utgångsvinkel. Frågan är bara hur f*n ska vi få honom att sluta jaga de andra? Jag är helt nollställd just nu...

Vi har iallafall öppnat nedre grinden så Chanel kan komma upp och sitta innanför den övre. Undrar om det skulle hjälpa om han verkligen fick se de andra katterna utan att komma åt dem, om de tillslut skulle bli mindre intressanta då? Just nu känns det ganska hopplöst läget faktiskt.

Dag 10 - Platsbyte igen

Jaha, Willy var nu helt som vanligt på nedre botten. Jag har inte orkat ta ut dem något mer. Det har inte varit väder riktigt på kvällarna.
Men vi böt plats på dem idag igen. Willy o Walle på övre plan och Chanel på nedre. Walle verkar inte bry sig som vanligt. Willy är lite avvaktande men inte så farligt ändå. Kommer nog vara sig själv där uppe om bara ett par dar.
Chanel blev ÄNTLIGEN tyst. Han har gått runt och skrikit i flera dar. Men nu blev han av nån anledning tyst och lugn igen. Får se hur länge det håller i sig. Jag förbereder mig på några nätter med dålig sömn eftersom jag kommer ha en Chanel liggandes ovanpå mig. Men jag har inte hjärta att stänga honom ute från sovrummet.
De timmar då Walle och Chanel spenderar tillsammans är läget oförändrat. Walle är inte rädd men morrar och fräser så fort Chanel kommer i närheten. Och Chanel kan inte låta bli att försöka få Walle att leka med honom.

Jag gissar att läget kommer vara ganska oförändrat fram till helgen nu. Då planerar jag att öppna nedre grinden till trappen så Chanel kan komma upp till övervåningen men ändå behålla grinden på övervåningen så de kan kika på varandra genom gallret.

Dag 8 - Slö söndag

Idag har vi haft jordens slöaste katter här hemma. Alla 3 har legat och sovit hela dan.
Tillslut var jag tvungen att ta ut dem för att få nån fart på dem, annars sover de ju inte i natt.
Ja, precis, ta ut DEM! Tog faktiskt ut alla 3 på baksidan. Det gick hyfsat måste jag säga. Chanel är verkligen en inne katt så han tycker det är lite läskigt att vara på gräsmattan, och då blir han ju lite distraherad av det. Han gjorde ett utfall mot Willy men kom inte åt honom eftersom jag höll kopplet kort. Willy reagerade ju givetvis som han brukar och tänkte fly all världens väg, men kom inte så långt han heller eftersom hans koppel också tog slut.
Då kröp han i hop och la sig på gräsmattan istället och hade sten koll på Chanel. Morrade om han kom för nära. Men inte mycket mer än så. Kanske man skulle försöka ta sig tid att ta ut dem tillsammans en liten stund varje dag. Så de får vänja sig vid varandra ute först, det verkar ju gå bättre!

Chanel fick möta en likasinnad i går. Vi hade besök av en liten herre på drygt 1 år som älskar djur. Han fick syn på Chanel och ville bara vara med och helst på honom hela tiden. Chanel måste vara den ultimata katten i en barnfamilj för han stod ut med allt utan så mycket som ett enda ynka litet ljud. Han såg tom ut att tycka om denna lilla krabat för han gick och strök sitt huvud mot honom, trots att han fick stå ut med båda svansdragning, ryck i pälsen och lite hårdhänt kramande. De var så söta tillsammans!

 Willy var nöjdast om Chanel höll sig på det här avståndet....

Medans Walle tyckte att det här ändå var ok!

Dag 7 - På kattfronten intet nytt...

Här händer egentligen inte så mycket för tillfället.
Willy har väl blivit sig själv här nere igen. Kör sina ruscher och skriker när han får tråkigt. Men fortsätter att akta sig noga för trappen. Men det är skönt att se att han är sig själv för tillfället.

Walle fortsätter och vela mellan uppe och nere och fräser så fort Chanel kommer i närheten.

Installerade en Feliway i förrgår för att se om det har nån effekt och har försökt med Felifriend på Chanel också (alltså jag sprayade ju självklart inte på honom, utan på min händer, lät alkoholen dunsta och sedan kned mina händer på honom) Men det verkar inte ha nån som helst effekt för att Walle ska tänka kompis om Chanel.

Det krävs tydligen inte högra galler än så här för att hålla Chanel på rätt sida. Han är så klumpig så han försöker inte ens hoppa över. Inte Walle heller.

Dag 5 - Morr spott och fräs!

Idag blev det nästan omöjligt att hålla Walle och Chanel åtskiljda. Walle ville bara upp. Så vi beslutade att ok, vi öppnar nedre grinden i trappen, så kan han gå upp och sitta innanför gallret. Så kan han och Chanel bekata sig med varandra. Men icke! Det tog bara typ en kvart föräns maken ropar från varadagsrummet, "Har du släppt ut Walle?" Då hade han brutit sig igenom gallret överst i trappen.
Så fort Chanel får syn på honom blir han överlycklig och rusar fram emot Walle. Resultatet blir att Walle gömmer sig under en av gästsängarna.
Vi fångar in Chanel och sätter honom i hans transportbur mitt på golvet i vardagsrummet. Efter 5 min kommer Walle fram och går och lägger sig under vardagsrumsbordet utan att ens ägna en blick åt Chanel. efter ca 30 min provar vi att släppa ut Chanel igen. Nu går det bättre. Ingen panik och inget jagande.

Nu har de varit ihop några timmar. Visst Walle gillar inte att Chanel kommer för nära, då morrar och fräser han. Men Chanel har inte jagat honom något mer, och själv ligger han ändå kvar under bordet eller vart han råkar befinna sig. Chanel har tom kommit fram och nosat på honom. Så han verkar inte rädd bara tycka att Chanel är lite lagom otrevlig.

Men i natt och i morgon när vi inte kan hålla uppsikt så får Walle vara nere hos oss, väl instängd igen.
Problemet är bara att Walle gärna vill kunna gå upp och ner för trappen lite som han vill. Är han uppe sitter han vid gallret och vill ner, är han nere sitter han vid gallret och vill upp. Tänk om man kommit på nån smart anordning som han kunde ta sig förbi men inte Chanel. Men de är lika osmidiga båda två så han får nog helt enkelt bara gilla läget.

Willy är tyvärr tillbaka på ruta ett. Han rör sig mellan tvättstugan, badrummet och sovrummen där nere. Men aktar sig noga för gillestugan där trappen finns. Men det är väl bara att låta honom vara där, hålla Chanel borta därifrån och låta saker och ting ske i hans takt. Det känns som om det kan ta månader dock! Skillnaden vi gör den här gången är att hålla Chanel helt och hållet borta. Han syns inte ens i trappen eftersom vi har galler både uppe och nere. Sist öppnade vi helt när vi var hemma, med resultatet att Chanel fick syn på honom och jagade honom. Det ska vi inte göra den här gången förens han är helt redo för det.

Dag 4 - Platsbyte igen.

Platsbyte igen.
Egentligen känner sig Willy tryggare på bottenvåningen, det märks direkt. Men det är svårare att hålla Chanel borta. Chanel blev helt till sig när han kände lukten av de andra katterna och bryter sig igenom barrikaderna hela tiden. Vi har fått förstärka rejält med galler både uppe i trappen och nere.
Vi får väl se i natt hur det går. Det finns en risk att han bara bestämmer sig för att han ska vara hos oss och då grejar han nog att bryta sig igenom det mesta.
Men som sagt Willy trivs ju också bäst på botten våningen, och eftersom han är den som verkar må sämst av situationen så måste det bli han som får vara där kan trivs bäst helt enkelt!

Dag 3 - Lite bättre...

Chanel har börjat äta ordentligt. Han äter precis som förut igen. Skönt. En sak mindre att oroa sig för.
Idag känns det som att kanske kanske kanske vi kommer få det här att fungera så småningom. Willy har börjat att slappna av lite mer. Trots att han hör Chanel och vet att han finns i huset så vågar han röra sig på övervåningen. Men han aktar sig noga för grinden i hallen.
Walle är precis som vanligt. Honom kommer vi kunna introducera för Chanel i helgen utan problem!
De får bo kvar ett dygn till på övervåningen och Chanel får bo på nedre. Det är bara lite jobbigt med Chanel på nedre botten för han vill ligga i vår säng på natten. Och han ligger gärna ovanpå en. Och jag vaknar hela tiden då. Puttar över honom till maken, men han kommer tillbaka hela tiden.
Jaja jag får väl vänja mig helt enkelt.

Dag 2 - Platsbyte

Willy verkar lite spänd. Man märker på honom att känner att det är nåt annorlunda även om han inte träffar Chanel.
Walle verkar inte bry sig särskilt mycket. Förutom när han råkade få syn på Chanel genom gallret då fräste han bra!
Fast vi har backat det hela ytterligare ett steg. Vi satte galler även längst upp i trappen. Så de kan inte ens se varandra längre. Det verkar vara lugnast för Willy just nu.

Vid 20.00 i dag böt vi plats på dem. Så nu bor Willy och Walle på övre plan och Chanel på botten. Chanel går runt och luktar men verkar inte bry sig så mycket mer än så. Walle fann sig också väldigt snabbt och beter sig som vanligt. Men Willy la sig högst upp i klösträdet och var väldigt avvaktande och skeptisk. Men han kom ner för att äta iallafall.
Nu är det bara att fortsätta så här, byta plats på dem varje dag utan att de träffas tills Willy känner sig trygg i situationen. Jisses just nu känns det som om det kan ta låååång tid. Gäller att rusta sig med massor av tålamod.

Det kommer gå fortare med Walle. Han lyckades precis ta sig förbi första grinden så han kom ner på avsatsen i trappen. Då fick Chanel syn på honom och blev alldeles till sig och ville komma igenom andra grinden till Walle. Walle fräste såklart men sprang inte omedelbart därifrån.

Jag tror att Chanel saknar en kompis faktiskt. Han verkar bli så glad när han får syn på de andra katterna, jamar och har sig. Synd att de tycker att han är så otäck bara.
Han äter ganska dåligt också. Hans matte säger att han gjorde det hos henne också när han var på semester. Kan ju tyda på att han känner sig ensam.
Hoppas vi kan ta nästa steg till helgen med Walle iallafall.

Dag 1

Så har han då kommit, Chanel!
Dag 1 gick ju så där. Sist han var här gick det bra tillsammans med Walle så vi lät honom vara i samma rum som Chanel. Men det tog ungefär 5 minuter innan Chanel flög på Walle! Så det var bara att separera honom också.
Nu bor Willy och Walle på nedre botten och Chanel på övre, i trappen har vi satt en galler grind.
Det verkade faktiskt som om Willy hade glömt bort Chanel. För de satt och tittade på varandra genom grinden utan att nåt hände. Ända tills Chanel råkade komma för nära grinden. Bråk utbröt genom gallret och på nåt sätt lyckades Chanel klämma sig under grinden och allt var tillbaka i gamla banor igen. Skrik och fräs in under vår säng. Jag tänkte att nu är det kört. Nu har Willy kommit på hur läskigt det var!
Chanel fiskades fram och bars upp igen. Grinden förstärktes.
Faktiskt så verkar han inte tagit nån jätte stor skada av fajten. Han går omkring här på nedre botten. Men han aktar sig noga för grinden! Chanel har suttit stundtals och spanat genom grinden för att se om får syn på de andra. Men han inte gjort några mer utfall mot varken dem eller grinden.
Pust! Det har kan ta ett tag!

Galler grinden i trappen, gjord av kompostgaller.

Huvudpersonerna i denna blogg.

Här kommer lite bilder på huvudpersonerna i denna blogg:

Willy

Walle

Chanel

I morgon kommer han!

I morgon kommer han. Vandalen, terroristen, kelgrisen. Egentligen heter han Chanel, men hos oss har han redan fått många smeknamn, ovan nämnda är bara några. Just nu går han under namnet Bechamel enligt maken.
I morgon kommer han alltså tillbaka. Maken är överlycklig, jag håller andan och stackars Willy är fortfarande lyckligt ovetandes. Den enda som förmodligen inte skulle bry sig även om han förstod är Walle.

Jag säger att han kommer tillbaka för han har redan varit här en sväng. Chanel och hans kompis Charlie kom i påskas. Det gick bra första veckan och allt verkade frid och fröjd. Men sen blev det slagsmål mellan Charlie och Willy. Charlie vann och stackars Willy gömde sig under vår säng och vågade inte komma fram på ett par veckor knappt. Resultatet blev att Charlie fick flytta igen.
Nu trodde vi att livet skulle återgå till det normala. Men tyvärr så såg Willy Chanel som alldeles för nära Charlie och var livrädd för honom också. Fast Chanel var absolut inte elak på något sätt. Men favoritleken var att jagas. Så fort han fick syn på Willy så var han bara tvungen att jaga honom. Och Willy sprang, dum som han var. Fast Chanel gjorde aldrig något mer än att bara jaga. Han slogs inte eller flög på honom på något annat sätt heller.
Nu har Chanel varit hos sin matte på semester i 3 veckor och jag håller andan och hoppas att Willy har fått tillbaka lite självförtroende och att Chanel fått en annan doft som Willy inte hunnit lära sig än.

I morgon kommer han alltså tillbaka, och den här gången ska vi göra enligt konstens alla regler för att få det att fungera...